Möjligen kommer jag att tröttna på den här retrovågen av thrash metal också i sinom tid. Men än så länge är det ingen fara på taket, särskilt som det fortfarande allt som oftast är kvalitativ thrash metal som släpps. Och Bloodrust Scythe är inget undantag.

Hellish Crossfire tillhör måhända de band som gräver lite längre bakåt än många andra. De gräver lite djupare dessutom och även mer i närheten av death metal. Och där ligger deras särart som gör dem till en sådan injektion.

För tyskarna har en helvetisk energi, ett fantastiskt driv och lyckas däremellan bygga oerhört passande stämningar tack vare snygga gitarrslingor. Ett lyckat recept på framgång, onekligen.

Bloodrust Scythe är aningens sluskigare än debuten Slaves of the Burning Pentagram, men det gör mig verkligen ingenting. Tvärtom. Sången låter på sina håll dessutom kusligt likt Chuck Schuldiner anno Scream Bloody Gore och Leprosy, både till frasering och produktion.

Jag bugar, bockar och njuter.