Jag brukar inte vara den som förespråkar att artister skall stanna kvar och mata på i samma gamla anda som tidigare. Utan istället alltid prova nya vägar och våga bryta genrebarriärer, plocka in otippade gäster och ha en större musikalisk vision. Men när en av mina favoritrappare och producenter väljer att göra ett mellow-betonat instrumentalalbum kommer oron fram och nostalgin känns inte långt borta.

För den här gången har alltså Blueprint valt att göra en RJD2, det vill säga att söka sig åt det instrumentala. Han har tidigare arbetat inom det fältet med sin skiva Chamber Music som till stora delar består av instrumental spår men dock med flera vokala gästspel. Något som i ärlighetens namn väldigt oupphetsande när man tänker på Soul Positions alster och hans 2005 års mästerverk 1988 (En skiva som Ola Andersson uppenbarligen gav för lågt betyg här på DSC eftersom det var en av årets bästa skivor.)

Musiken den här gången är nedtonad och lite lagom lounge-aktik med sitt organiska sound. Enda vokala inslaget är på spåret Untitled där Blueprint samplar Terence Trent D’Arby As Yet Untitled. Men hur välgjort det än är så blir det aldrig särskilt spännande, man saknar Blueprints djupa rapröst och de lite tyngre musikaliska inslagen. Men gillar man exemplevis RJD2 och Blockheads lugnare instrumentalmusik är denna skivan mer självklar i samlingen. Men då får du se till att skaffa ett exemplar av skivan omgående då den bara trycks upp i 500 exemplar.