Recension
- Exploding Head (album, cd) A Place To Bury Strangers
- 2009
- Mute Records
Dold skatt
En bra omgivning föder kreativitet. En omfattande kreativitet föder i sin tur geografiska områden som genast skvallrar om kvalitet. Brooklyn är definitivt en sådan plats på kartan.
Grizzly Bear och Yeasayer hänger sig åt experimentell pop med dragningar åt dansgolvet, skeva Woods drar åt ett folkigt lo-fisound medan A Place To Bury Strangers trycker plattan i botten och skruvar upp sin svarta indierock till elva, de är ändå alla barn av samma stadsdel och delar ett konstnärligt uttryck utan motsvarighet i dagens musikklimat.
2008 års självbetitlade debut lovade väl och höll löftena nästan fullt ut. Den föll på en overkill-känsla. Trion ville få ut allt de hade vilket blev alltför överväldigande. 2009 års uppföljare är den givna fortsättningen. Man har lärt sig läxan och bjuder på mer nyanser, fräschare infall och, framförallt, ett mer eget tonfall.
Denna bastard och osnutna kusin till The Jesus & Mary Chain står i och med Exploding Head på egna stadiga ben, till synes helt utan problem eller komplikationer. Och med Låtar.
It is Nothing, Keep Slipping Away och titelspåret är utmärkta exempel på utsökta popmelodier dränkta i distortion och jag inbillar mig att det är såhär Sune Rose Wagner i danska The Raveonettes skulle vilja låta.
Det är öronbedövande shoegaze för 2000-talet och det är bedårande jävla skitbra!
Publicerad: 2010-01-06 12:00 / Uppdaterad: 2010-01-05 11:35
6 kommentarer
Så jävla bra!!
#
Fantastisk skiva!
#
coolt sound,,,,mycket impad. Vilka andra grupper låter så här??
#
Shoegaze band typ My Bloody Valentine
#
[...] A Place to Bury Strangers Exploding Head [...]
#
Lush, Curve, lite Sonic Youth också? Tycker jag .
Men defintivt My Bloody Valentine först och främst.
Vissa skulle nog också kunna uppskatta The Horrors ”primary colours” om de gillar shoegaze.
#
Kommentera eller pinga (trackback).