Svensk folkhemsromantik blandat med ett hat mot Stockholmshipsters. Pop som inte riktigt kan sorteras in i något fack. Någon har till och med kallat Per Eglands musik ”indiedansband”. Enligt egen utsago spelar han punk. Oavsett vad, nu kommer så äntligen Slut dina ögon och dröm om Egland, en uppvisning i storslagen indierock. En tidstypisk bild […][...]

En bra omgivning föder kreativitet. En omfattande kreativitet föder i sin tur geografiska områden som genast skvallrar om kvalitet. Brooklyn är definitivt en sådan plats på kartan. Grizzly Bear och Yeasayer hänger sig åt experimentell pop med dragningar åt dansgolvet, skeva Woods drar åt ett folkigt lo-fisound medan A Place To Bury Strangers trycker plattan […][...]

Det måste vara frustrerande. Att vara verksam i detta nu när det man gör så tydligt andas en helt annan tidsålder, speciellt när det till höger och vänster dementeras att ett sådant faktum skulle vara dagens sanning. Ungefär som om Nicke Andersson skulle hävda att KISS aldrig varit några större influenser eller om The Raveonettes […][...]

The Magnetic Fields fortlevnad kan tyckas oförklarlig. Stephin Merritt är en produktiv man, både i The Magnetic Fields och sidoprojektet The Gothic Archies. Bandet spelar då och då live, även om Merritt på grund av sin förstörda hörsel helst undviker det. Men det är tyst om dem. Det kommer nya album som man köper av […][...]

Det är inte första april, men det är lätt att tro det. För nu kommer nyheten från Billboard att Jesus & Mary Chain som havererade i ett kaos av droger och alkohol för snart tio år sedan är på gång att spela in ett nytt album. Bröderna William och Jim Reid har försonats. Fröet såddes […][...]

Ni kan upplägget nu. Tre hyggligt nya videor som ni kommenterar, ingående eller kortfattat. DJ Vadim Got to Rock På nya albumet blandar DJ Vadim stämningar vildare än någonsin. Här andas både låt och video sommar. Zion gästar vid mikrofonen. Grym bas och ett enkelt videokoncept är ibland allt som behövs. Sister Vanilla You Can’t […][...]

Jag drömde en gång att jag gick i en korridor. Väggarna var mörka, golvet var mönstrat som myrornas krig. Taket såg jag aldrig. Jag gick med hög fart och blicken stadigt fäst i golvet framför mig, såg bara mina fötter som matade undan det vitsvartgrå och väggarna som flimrade förbi i periferin. Korridoren svängde aldrig, […][...]

Jag vet inte hur bra det gick för Shout Out Louds rent försäljningsmässigt förra året. Det kändes lite som att de gick upp som en Sonic-sol och sen föll platt till marken och att inte särskilt många tog sig tid att verkligen lyssna och köpa när albumet väl landade. Jag köpte det aldrig själv, så […][...]

”Det är så rått, rent och primitivt att det får Lars von Triers filmer att framstå som Jerry Bruckheimer-produktioner”, skrev jag, Kristofer Ahlström, när jag, Kristofer Ahlström, prostituerade mina åsikter. Om du var där, på Hultsfred alltså, och råkade snubbla över festivalens programblad så finns chansen att du läste ovanstående stycke. Det var nämligen där […][...]

Jag tycker det är att missuppfatta Franke när man säger att de står med knytnävarna sträckta mot hela världen. Bara för att de är ett popband som gillar oljud. Oljudet är bara en ingrediens. En viktig eller helt oviktig ingrediens, beroende på hur man ser det. Det är inte oljudet som är viktigt i sig. […][...]