Synthpop är bevisligen inte världens mest nyskapande genre, och det är väl först nu som nya band återigen börjar krypa fram under sten och mossa efter den kollektiva överdos som var åttiotalet. Gemensamt för många av dessa band är dock att de knappast är några illbattingar, utan snarare i sammanhanget veteraner som efter sveda och många tidigare bandkonstellationer gått tillbaka till det som en gång förenade dem. Synthpopen. Här hamnar förstås också This Vision, ett par helsingborgare som inte alls är oangenäma i sitt anslag, men varken producerar något nytt eller speciellt slående. Här finns inga snärtiga poplåtar eller något stort atmosfäriskt brus. Här finns mellanmjölk.

Förstasingeln Young Hearts dras med ett väldigt handikappande ”la la la”-parti som snarare irriterar än motiverar en annars godkänd popkomposition. Godkänt är för övrigt egentligen det mesta, men längre än så kommer vi inte. Jag vet inte om det är för att sången ligger så långt ner i mixen, eller för bristen av tempovariation, men till slut har alla låtar, förutom snygga instrumentalintrot Exit Utopia och den stiliga City of Illusions, blivit till en. Inte heller talar This Vision speciellt mycket till min skuggsida, där de är långt ifrån tillräckligt påträngande för att klara konkurrensen där. De har producerat ett habilt debutalbum, det är förvisso sant, men det stimulerar mig aldrig i någon riktning alls.

Själva talar man om skivans ”stora bredd”. Jag skulle snarare vilja se det som 1 del blod, 4 delar vatten. Tyvärr.