På sitt fjärde album, fortfarande på lika många år, fortsatte Jay-Z att balansera mellan livet som thug och livet som rapstjärna. Och han gjorde det med galans, så pass självsäkert att han tog ut svängarna mer än någonsin tidigare.

Än en gång fick DJ Premier vara med och skruva upp plattan. So Ghetto är en låt där Jigga, med småspydig humor i rösten och skratt mellan verserna, inte bara är en sedvanlig gatugangster. Han är The Don. Det hörs att under det där skrattet han slipper ur sig, är det inget annat än en pistolmynning mellan ögonen som väntar om man visar respektlöshet. Det är rått och hårt, och det soundet dyker ofta upp på albumet, mellan allt bounce. Egentligen är det alltid närvarande, för inte ens på de festligaste låtarna släpper Jay på thuggandet.

Precis som ett Jay-Z-album ska vara så är även Vol. 3… fantastiskt genuint och gediget. Genom att våga sig på allt skapar Jay-Z låtar som alla har något eget, och samtidigt lyckas han alltid hålla en och samma känsla genom hela albumet. Man ska lyssna på Jiggas plattor från första till sista spår. Det är alltid en underbar upplevelse. För att ytterliggare förstärka att albumet går längs en röd tråd så binds Vol. 3… med jämna mellanrum ihop av interludes. K-Rob står bakom den underbara beatslingan som Jay-Z kör plattans real talk över.

Jigga the shit, even when he rhyme in third person
Hova tha God, I should be rappin’ with turban
Haters can’t disturb him, waiters can’t serve him
Mike Jordan of rap

Do you believe? It’s Hova tha God

Who ever thought young Shawn Carter would change the game
Used to rap to the raindrops off my window pane
At the kitchen table late night, no pen, just my brain
First album, niggas loved me cause they thought I was poor
Guess I’m successful, industry don’t love me no more
Well I’m the same nigga from your corner, bubblin’ raw
Skully tilted, pants saggin, damn near touchin’ the floor
And I come with do-rags to your so-called awards
T-shirt with my chain out like fuck y’all all

I’m the illest nigga doing it til y’all prove me wrong
Do you believe?
It’s Hova tha God

Ur Hova Song (Intro) och Hova Song (Outro)

Efter hårda So Ghetto och Dope Man, där Jay-Z på ett finurligt sätt försvarar sig själv och hela hiphopen, blir stämningen lite lättare när Mariah Carey går in och lägger hooken på Swizz Beatz-producerade Things That U Do. Det är ett häftigt beat med dess visslor, och trots att MC håller inne med sin exceptionella röst väldigt mycket passar hennes sång in väldigt bra med Jay-Z. Det blir en kontrast mellan låten som i sig är mer R&B än hiphop och Jays gangstarap, och utan den kontrasten hade låten troligtvis inte varit mer än OK. Nu är den super.

Timbaland är efter Jay näst bäste man på Vol. 3… Life & Times Of S. Carter. Mannen, var musik jag knappt tål idag, står för fyra fantastiskt bra låtar. Big Pimpin’ är givetvis den som märks mest, då den är en så solklar hitlåt att man nästan inte förstår hur det är möjligt, men sexminutaren Come And Get Me och It’s Hot (Some Like It Hot) är med sin funkiga simpelhet är skivans godbitar.

Flowet i It’s Hot är så ägande att man nästan rubbar nackkotorna ur läge, och groovet i hooken är en humörhöjare som skulle ge massivt självförtroende till vilken ångestladdade pillerknaprande tonåring som helst. Jay-Z går sedan in så hårt på Come And Get Me att man nästan blir hypnotiserad, och när låten bryts upp för att sedan glida in i ett klassiskt Timbaland-beat med hård bas börjar Jay-Z om med raden ”the summer’s about to get hot”. Hur fett?!

Gnugget i Snoopy Track är också svintajt, och med sådana låtar i bagaget kan Timbaland gott och väl fortsätta göra musik som låter som urvattnad spya utan att skada sitt rykte nämnvärt.

I’m about a dollar, what the fuck is 50 Cents?
Hot shit, kick a nigga, turn these mics out
My jewelry so bright you can turn these lights out

Hell no you can’t stop it, when it’s hot it’s hot
My grind, keep me jumpin out of drop to drop
My shine, lose your sight tryin to watch the watch
When there’s drama Jigga pop, Jigga pop, pop

Ur It’s Hot (Some Like It Hot)

Med Vol. 3… Life & Times Of S. Carter avslutade Jay-Z volymserien storslaget. De nio gästerna sitter som en smäck. Låtarna är inte låtar, de är hittar. Och man tröttnar aldrig! Big Pimpin’ och Is That Yo Bitch slutar aldrig kännas fräscha och långt före sin tid, och samma sak gäller givetvis för de flesta av låtarna. Vol. 3… är ett album som är otroligt roligt att lyssna på. Trots att man kan låtarna utan och innan blir man alltid lika glatt överraskad när deras kraftfulla intron drar igång.

In My Lifetime, Vol. 1, Vol. 2… Hard Knock Life och Vol. 3… Life & Times Of S. Carter är en underbar trilogi som visar allt av Jay-Z. Musikmässigt, med de fantastiska flowen och klockrena rimmen som ingen annan rappare når upp till, och personligt sett när han rappar om alla stunder i livet. De svåra och de lätta. Den här trilogin är Jay-Z. Hans andra album, särskilt de tre klassikerna Reasonable Doubt, The Blueprint och The Black Album, är guds verk. Hova tha God.

So I’m cruisin in the car with this boozy broad
She said, ”Jigga-man you rich, take the doo-rag off”
Hit a U-turn, ”Ma, I’m droppin’ you back off”
Front of the club, ”Jigga why you do that for?”
Thug nigga til the end, tell a friend bitch
Won’t change for no paper plus I been rich

You see I live for the love of the street
Rap to the ruggedest beats

I spit that murder-murder-murder
That Brook-Brook-a-Brooklyn shit

Ur So Ghetto

Do It Again (Put Ya Hands Up) (Feat. Amil & Beanie Sigel)

Anything

Big Pimpin’ (Feat. UGK)

Girl’s Best Friend