Den brasilianska musiken har alltid varit en viktig del av Miriam Aïdas musikaliska gärning. Hon har varvat dagsverket i jazzens tjänst med nedslag i sambans trakter. Nu är det dags att betala tillbaka för egna och andra svenskars lån med översättningar av svenska visor till brasilianska rytmer och portugisiska.

På uppföljaren till traditionsutforskande Meu Brasil samlar hon mjukt svajande tolkningar av svenska örhängen som Violen från Flen, Höstvisa och Med ögon känsliga för grönt. Det är ett möte som slutar med mersmak. Om än inte nödvändigtvis den tänkta.

Även om jag älskar Aïdas röst helt utan möjlighet till kritisk reflektion och imponeras av kompande Mats Andersson på gitarr och Ola Bothzén (nästan allt annat) bortom vad som borde vara rimligt tar inte Letras ao Brasil en lika stor och självklar plats i mitt hjärta som Aïdas förra, Come on Home (å andra sidan undervärderade jag den då, så jag kanske har anledning att revidera den här synpunkten senare).

Mitt i A felicidade e o Amor / När lyckan mötte kärleken och i avslutande Jag har bott vid en landsväg viker Aïda av från det inslagna spåret och lämnar portugisiskan för skånskan. Det blir en spännande försmak av en möjlig framtida skiva som jag gärna vill höra. Miriam Aïda på ren skånska.