Recension
- Bring Me Victory (ep, mp3) My Dying Bride
- 2009
- Peaceville/Sound Pollution
Klockrena val
My Dying Bride var uppenbarligen inte nöjda med att bara ha släppt en fullängdare det här året. För inte särskilt långt efter att For Lies I Sire såg dagens ljus har de brittiska mästerdepparna släppt nu en EP.
Finfina titelspåret Bring Me Victory hämtas från For Lies I Sire och har försetts med en video. Som avslutning presenteras en liveversion av Vast Choirs från debutalbumet As the Flower Withers, som på ett bra sätt sluter cirkeln My Dying Bride och visar var bandet härstammar från.
Inte mycket att säga om egentligen, två bra låtar av ett bra band.
Men det absolut mest intressanta är det som kommer där emellan. Då ger sig nämligen My Dying Bride på att, mig veterligen för första gången, tolka andras material. Och det är två klockrena val av låtar.
Den första är den traditionella visan Scarborough Fair, som kanske gjorts mest populär av Simon & Garfunkel. Klädd i My Dying Bride-skrud, med bombastiska gitarrer och smäktande melankoliska stråkarrangemang, framstår den som en ypperlig bit att tolka.
Den andra låten är Failure, som bandet Swans gjorde i början av 1990-talet och om Scarborough Fair visade på melankolin hos My Dying Bride, visar Failure på en annan sida; den bittra.
Även Failure gör sig fantastiskt bra i My Dying Bride-tappning och när Aaron Stainthorpe får pratsjunga som han har gjort så många gånger förr, känns den som ett fullkomligt naturligt val av cover.
Fyra låtar av olika slag från olika tidpunkter, som alla är intressanta på olika sätt. Återigen visar EP:n att den är ett klockrent formatval för mellansläpp.
Publicerad: 2009-11-30 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-01 12:28
8 kommentarer
Intressant. Dock spelade MDB in en cover på Roads (Portishead) för flera år sedan. Finns på Meisterverk-samlingen.
#
de har både tolkat Roads (Portishead) och Some velvet morning (Lee Hazlewood & Nancy Sinatra). båda de låtarna finns med på Meisterwerk II.
#
Dags att anlita en korrläsare eller två?
#
alltså ni skämtar va? det här känns lite obehagligt. recensionen i sig var väl ganska uppenbart ironisk och sen kommenterar någon som om han hade hört talas om denna styggelse tidigare. Är det seriöst så vill jag påpeka att livet är kort och varje gång ni lyssnar på musik så tar också livet långsamt slut, därför är det kanske inte helt dumt att proritera vilken musik man ska lyssna på då man inte hinner med alltihop.
Musik skapar känslor och det här gör mig könsstymparförbannad in i ryggmärgen, jag kan tipsa om vitmaktmusik som är bättre än det här, låt inte livet rinna er ur händerna. Det är sånt här man ångrar när man inte har lång tid kvar. Det och att man spenderat tid på att skriva ett långt inlägg på en internetsida som ingen ändå kommer att läsa.
#
Snälla haakon. Kan inte du skriva ner fem av dina favoritartister?
#
Emo är ganska bra.
Men inte lika bra som Pete Docherty och Baby Shambles.
#
Ok; tom waits, nina simone, aesop rock, aphex twin, brian eno.
#
Kände inte för att stympa mitt kön när jag hörde den här musiken däremot tyckte jag den var rätt tråkig, men ditt inlägg Haakon var en bra drivkraft för att ta mig tid att leta upp dom.
#
Kommentera eller pinga (trackback).