Det har skyndats långsamt vid framställningen av The Ghost That Broke in Half. Det märks. Martin Gustafsson tar här sin sovrumsindie till höjder han inte tillnärmelsevis varit i närheten av förut. På gott och ont.

Höga växlar har lagts i och vad som tidigare varit trivsamt låtskrivande i Sparklehorses anda har accelererat till storskaliga ljudbilder och Tiger Lous senare skivor ligger som närmare referenser. Därför blir jag inte överraskad när jag noterar att både Rasmus och Andrea Kellerman medverkar på skivan. De gör det med den äran dessutom. Ett välkommet ingrepp och riktningen som därmed stakats ut ger mersmak. För det ska inte stickas under stolen med att jag tidigare varit väldigt avogt inställd till Boy Omegas släpp. Det har varit alldeles för mycket navelskådande och introvert med låtar som inte hållit måttet. Till stor del har detta råtts bot på.

Bästa spåret, inledande Black Metal Fairies, är en suggestiv historia som öppnar och bjuder in till ett mångfacetterat album som inte går i gamla hjulspår och som inte tar den enkla vägen. Dinosaur Drugs är även det en låt som sticker ut där melodier får ta plats och sparsmakade gästroller från ovanstående bakas in.

I övrigt är det tyvärr lite för ofokuserat och melodier och låtstrukturer är på det stora hela för ostrukturerade för ett fullängdsformat, framförallt inte ett format på femton spår. Det är för långt mellan högt och lågt och även om jag gillar Gustafssons Elliott Smith-minnande sångröst är det inget jag kan haka fast vid.