Recension
- Medium Swing (album, cd) Gustav Svedung Draft
- 2009
- Single Line Music
Opolerad vokaljazz
Lyssna
Externa länkar
Etiketter
Sedan jag började lyssna på svensk jazz för sisådär 13 år sedan har vokaljazzen tillhört kvinnorna (med Nils Landgren som enda egentliga undantag). Visst en och annan gamling (Svante Thuresson, Claes Jansson och så vidare) har släppt någon skiva, men i den yngre generationen har allt handlat om kvinnorna.
Kanske är det på väg att ändras nu.
Förra året släppte Patrick Rydman ett vokalt album som skulle kunna placeras i crooner-facket och för några veckor sedan ramlade ett album från Gustav Svedung Draft in som ligger ganska nära Rydmans ansats.
Precis som Rydman har Svedung en stämma som inte har någon anmärkningsvärd räckvidd. Den är snarare begränsad. Ingen av dem sjunger på ett sätt som skulle betecknas som vackert (till skillnad från kvinnorna som måste sjunga fint för att få chansen). Istället handlar det i bådas fall om röster som är lite oborstat coola med Frank Sinatra och Mel Tormé som historiska rättesnören.
Svedung lyckas i mina öron lite bättre än Rydman. Låtvalet är fint och egna To See You (med Klabbe Hörngren vid pianot) skäms inte alls för sig mellan Bye Bye Blackbird och Gentle Rain. Ett gott betyg och ett löfte om en intressant framtid.
Det som imponerar mest på skivan är annars David Ståhls läckra gitarrspel. Wes Montgomery-coolt.
Nu är det här å andra sidan ingen skiva som når de där riktiga höjderna. Det är juste och coolt, men kommer knappast att stanna i min värld särskilt länge.
Om du tycker dig känna igen namnet Gustav Svedung beror det möjligen på att du hört honom sjunga sång-o-gram i P3:s Morgonpasset.
Publicerad: 2009-10-31 00:00 / Uppdaterad: 2009-10-30 20:21
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).