Ibland är det repetition som gör musiken, slingor som upprepas och tillsammans blir något större. Längden av upprepning blir till slut transaktig och medryckande. Inte för att det behövs med Remember Remember som iallafall hade mig at hello.
Redan namnet antyder på upprepningar och ramsor men vad Remember Remember gör, i likhet med andra som till exempel Final Fantasy är att sätta igång en slinga och sedan bygga på den. Det börjar ofta med ett oortodoxt instrument men sedan utmynnar det i vackra orkestrala stycken. Jag hade tur att bara råka se honom för inte så länge sedan. Live är det bara en person, huvudpersonen Graeme J.D. Ronald och hans loopmaskin. Låtarna börjar ofta med en pryl så som löständer, en gummihaj, bubbelplast eller en Irn Bruflaska. Sedan far de iväg mot skyarna. Den tafatta och nervösa titta-i-golvetscenprestation står i direkt kontrast till de krokiga fantastiska ljud som skapas. På skiva har dessa ljud backats upp av en halv orkester och ljudet som var så rikt med simpla medel live kommer ännu mer till sin rätt.

Remember Remembers huvudperson är ifrån Glasgow och var tidigare en del i indiegruppen Royal We som var storslagna men splittrades innan någon hann blinka. Det repetetiva speglas i hans påtalade influens, Steve Reich. Det är något magiskt som uppstår och som aldrig blir långtråkigt.