dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Reigning Sound: Love and Curses
Love and Curses (album, cd) Reigning Sound
2009
In the Red/Border
7/10

Kärlek och förbannelser

I fallet Reigning Sound är jag helt och hållet jävig. Jag älskar dem. Anledningen stavas först och främst Greg Cartwright. Detta gudabenådade geni (ja, men skjut mig då, paragrafryttare) har ett förflutet i pseudolegendariska punkband som Oblivians, ’68 Comeback och Compulsive Gamblers, men på senare år har han mestadels ägnat sig åt att spela in nästan löjligt kritikervänlig garagerock med sitt Reigning Sound. Härom året kompade bandet den forna Shangri-Las-sångerskan Mary Weiss på dennas comebackplatta, där Cartwright även låg bakom majoriteten av låtskrivandet, och nu är det alltså dags för det första nya studioalbumet sedan 2004 års Too Much Guitar.

Där Too Much Guitar var just det, med en ljudbild hämtad från 60-talets allra mest pigmentskadade garageband, är Love and Curses en något mer avskalad historia. Den nu mera stadgade familjefadern och skivsamlaren Cartwright har återgått till den tidlösa, gravt New Orleans-komplexa rock som återfinns på bandets tidigare album.

Men den här gången är det något som inte riktigt är där.

Trots det omisskännliga drivet i enastående rocklåtar som Call Me och Debris, trots bedårande The Bells och trots den förvånansvärt klädsamma Decemberists-epiken i Banker and a Liar känns det inte riktigt som att Cartwright är med. Han, som vanligtvis har den mest blödande rockrösten sedan Paul Westerberg, som vanligtvis skriver låtar som om han hade varit uppvuxen i Brill Building, känns inte lika engagerad som vanligt.

Det är naturligtvis bra, men det är inte så vansinnigt omskakande att man vill springa ut på gatorna, skrika, slänga sig i stuprör och glömma bort att Kevin Rowland ser ut som han gör. Och det hade egentligen inte gjort något, om det inte var för att det brukar vara det. Det brukar vara just så bra.

Love and Curses kommer gissningsvis att hamna på min årsbästalista, och oddsen att den till råga på allt kommer att vara ganska långt upp är inte direkt skyhöga. Att jag trots detta har mage att gnälla lite säger mer om Greg Cartwright än om något annat. Men han kan faktiskt bättre än så här.

Rebecka Ahlberg

Publicerad: 2009-09-17 00:00 / Uppdaterad: 2009-09-17 23:52

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5253

2 kommentarer

Ett grymt förflutet som sagt…

Gorillan Oregistrerad 2009-09-17 00:40
 

Får man nog kolla in på nån torrent i närheten…

Hälften Man Hälften Kaka Oregistrerad 2009-09-17 09:34
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig