Efter Broken Social Scene, soloutflykter och Bang Lime var det ett förstärkt, nyfiket Metric som träffades inför Fantasies. Detta fjärde album, fyra år efter senaste försöket Live It Out, osar därför också, återigen, lust. Metrics ånglokspop har nu tuffat (förlåt den usla ordvitsen) på i ganska många år, och visserligen inte helt utan resultat, men det riktiga genombrottet har lyst med sin frånvaro.

Efter Emily Haines soloprojekt och exil i Argentina har hennes ton ändrats betänkligt. Där den tidigare var hård och utan något större medlidande till övers, har riktningen bytts ut. Haines’ ofta rent barnsliga, ljusa röst blickar inåt och lättar en aning på greppet. Missförstå mig rätt; jag när ingen som helst önskan om att göra Metric till version två av Haines soloprojekt. Däremot är det en välkommen nyans, precis som James Shaws mindre konfrontativa gitarrspel, som tagit över ledarrollen från Haines’ gamla synthesizers. Där Live It Out kändes grötig och indierockkladdig, räcker Fantasies istället ut handen mot Old World Underground, Where Are You Now? i ljudbild och konstruktion, även om ämnesvalen skiljer sig betydligt.

Ska vi vara ärliga, så överrumplade Fantasies mig helt. Metric kändes som ett band förlorat i det spastiska, tidiga tvåtusentalet, och att de skulle kunna göra den här skivan hade jag inte trott. Självklart har Fantasies sina fallgropar, som den släpiga Blindness och avslutande, steroidpumpande Stadium Love. Men det är enkelt att ignorera i skenet av ack så simpla, men bisarrt snygga, oundvikliga hits som Gold Guns Girls och Gimme Sympathy. Båda dessa har, tillsammans med inledande Help I’m Alive, vid det här laget spelats så många gånger av undertecknad att de bör, om rättvisan får bestämma, kunna dyka upp där igen i slutet av året. Tidigt att säga, förstås, men så fina, och grymma, låtar. Värd att nämnas är också den sotiga balladen Twilight Galaxy, som har en dov dynamik Metric inte varit kapabla till tidigare.

Som helhet känns Fantasies fortfarande en aning krokig om man ska vara petig, men det har jag glömt redan innan jag skrivit så här mycket. Så bra är de bra låtarna.