Recension
- Maranatha (album, 2×lp) Funeral Mist
- 2009
- Norma Evangelium Diaboli
Påfrestande bra
Även om jag har varit tämligen insnöad på mer introvert black metal, företrädesvis framförd av amerikanska band, de senaste månaderna, var det omöjligt att bortse från att Funeral Mist gav i från sig Maranatha i våras, sitt första livstecken sedan 2003 års Salvation, återutgåvan av Devilry bortsedd ifrån.
Ett släpp med Funeral Mist bär med sig vissa förväntningar. Som ett av de mer creddiga banden de senaste åren, släppt på ett av de absolut mest creddiga bolagen, franska Norma Evangelium Diaboli, är det lätt att det blir så. Och stundtals är det precis så skitbra som man önskar att det ska vara, medan jag ibland drabbas av direkta olustkänslor när jag lyssnar.
Den magnifika, härligt repetitiva Blessed Curse, en mastodont på över tio minuter, golvar mig fullständigt på ett sätt få black metal-låtar har gjort sedan 1349 gav i från sig Hellfire och dess titelspår.
White Stone med sina effektiva pauser får mig att verkligen spetsa öronen och nicka gillande, trots att jag i ärlighetens namn inte riktigt vet varför. Men det uppluckrade greppet sticker verkligen ut, såväl inom black metal som på skivan.
Samtidigt har jag svårt när det blir alltför kaotiskt, när Ariochs Funeral Mist påminner om bandet där han en gång i tiden kallades för Mortuus, och det manglas på i enorma hastigheter. Då skjuter Funeral Mist över mitt huvud och det går mig förbi, även om jag kan skönja vissa linjer i renset även där.
Men det är lite så det är med black metal. Och ska vara. Det ska inte vara bekvämt hela tiden, det är emot dess natur. Dess natur är att utmana och ifrågasätta, på flera plan. Och även på den punkten lyckas Funeral Mist och det gör att även bitar som inte vill lägga sig på plats känns som en lika naturlig del som de andra bitarna.
Black metal är inte till för alla och i bland undrar jag om det verkligen är för mig. Funeral Mist är inte heller till för alla, och inte för alla tillfällen heller. Maranatha är dessutom en skiva som kräver en hel del, men där finns icke desto mindre väldigt mycket att hämta. Om man är villig att satsa.
Publicerad: 2009-06-26 00:00 / Uppdaterad: 2009-06-23 23:44
15 kommentarer
200 lyttinger til, og så sitter nok di kjappe partiene for deg også ! Kan nok bli like bra som Salvation om en gir den noen år till. Men akkurat nå ”bare” 9/10. Svovelpredikanten og allt annet på ”Blessed Curse” er bare helt glimrende. ”Outrot” på ”Anathema Maranatha” får en å lure på hvor mange demoner Arioch har i kroppen EGENTLIG. En av årets beste plater, helt klart.
Vi er i norsk modus idag :=)
#
Älskar denna plattan. Var ute och tog en promenad i solen igår med Maranatha i lurarna. Världen omkring mig var varm, uppsluppen och fylld av glädje. Barn var ute och lekte, folk åt glass, solade och njöt.
I och med Ariochs fullständiga briljans så förvandlades omvärlden till kalla nerbrunna hus där askan blandat sig med liken efter de döda. Torterade skrik ekar över den döda jorden och massdöd i form av korsfästningar pryder den brinnande horisonten.
Enligt mig så är detta bättre än ”Salvation” som även den var briljant. Bra initiativ av Thomas att recensera den här. Antar att NED inte skickar promos till Dagens skiva. Kal skulle få ångestattacker och drabbas av svår rädsla om han hörde detta mästerverk.
#
Den enda recension ni behöver:
http://www.anus.com/metal/about/blog/pivot/entry.php?id=82
#
Er det noen som tar anus.com på allvor? Hahaha..idioter.
#
Det är nog en störning du har, Erik?
#
Helt klart en av årets bästa plattor, och anus.com-recensionen är så sjukt patetisk och oprofessionell. Tänker på kvarforths ”Black metal mongoloids”-uttalanden, och även om han snackar mycket skit så har han en del att komma med.
#
Kvarforth är ett skämt..och ett dåligt skämt på det.
Och om man kallar Funeral Mist/Maranatha för ”nu-black metal” så har man seriösa problem. Nuff said.
#
Ulf, tack för Anus-recensionen! Ett A4 med meningslöst pladder om orelevanta kopplingar och genre-besatthet!
Nu-Blackmetal, jo jajävlar…
#
Anus.com recensionen är varken saklig eller välskriven. Inte desto mindre har den helt rätt.
Maranatha är avföring.
#
Maranatha går fortfarande varm i casa de Ai.
Årets black metal platta (med Ofermod – Tiamtü.).
#
Ofermod kom la förra året.
#
Ofermod lever inte i samma dimension som du och jag ;)
Så skitsamma, grym platta :)
#
ha ha konst-snack, ju obegripligare desto bättre. ”black metal är inte för alla”.Öh…? ställ ut det på moderna då!
#
Fortfarande en grymt bra skiva !!
#
Vadå Black metal inte till för alla?
#
Kommentera eller pinga (trackback).