Recension
- Begone Dull Care (album, mp3) Junior Boys
- 2009
- Domino
Nja
Lyssna
Externa länkar
Etiketter
Junior Boys nya skiva är blandade känslor för mig. Vissa låtar är jättetråkiga där trumkompet endast består av en bastrumma som går på jämna taktslag. Detta blir riktigt enerverande efter bara några sekunder. Men så finns det de låtar där rytmerna är lite mer utforskande och det riktigt svänger. Skivan innefattar sju låtar varav tre är lite popigt rytmiska och mer i min smak. Det är Bits And Pieces, Hazel och Sneak A Picture.
Men det blir aldrig riktigt skitbra. Jag tycker framförallt att Jeremy Greenspans sång är väldigt tråkig. Rösten påminner om stylade singer/songwriters som skriver taffliga sånger om kärlek, om man får generalisera.
Begon Dull Care är en väldigt spretig skiva. När duon är som bäst landar dom någonstans mellan Juvelen och Postal Service. På resterande låtar vet jag inte riktigt. Jag tycker skivan som helhet känns oengagerad och tråkig.
Publicerad: 2009-06-02 00:00 / Uppdaterad: 2009-06-02 00:40
7 kommentarer
Håller helt med – detta var riktigt trist ju. Man somnar, och det var ju knappast meningen eller?! Sortera under ”Era 15 minuter är över, fortsätt steka burgare!”
#
Oj, det var lågt. Kom på att jag inte ens lyssnat på denna ännu. Blir hem och sprätta upp plasten och lyssna i kväll tror jag.
#
Föröker du lura i oss att du har en CD skiva på riktigt?! Hoppas du inte köpt den!
#
Nej. Vinyl! Glömde bort att lyssna, så intresserad var jag. Jaja, i kväll kanske?
#
hm, inte någon uttömmande recension precis. Jag tycker det är en helgjuten skiva som växer för varje lyssning. Efter att bara lyssnat en gång (vilket jag kan ta gift på att Sjölander har gjort) vart jag väl lite besviken, men som sagt den växer. Varför skivan spretar och olika håll förstår jag inte vad som menas med och Sjölander förtäller inte den historien heller. Jag tycker att den följer ett ganska tydligt mönster med raka beats och lite kallare ljudbild. Det är ju inte direkt någon skiva som kommer allstra en massa hits, men det gjorde ju knappast ”last exit” heller.
”Rösten påminner om stylade singer/songwriters som skriver taffliga sånger om kärlek, om man får generalisera.”
Handlar inte nästan all popmusik om kärlek?
Alltså jag kan köpa att man inte gillar skivan och inte gillar junior boys överhuvudtaget. Men nog förtjänar den en ordentlig recension med tanke på hur många som väntat på den här skivan. Och varför måste recenenter dra märkliga paralleller (juvelen, postal service) bara för att det handlar om electropop?
#
Förskräckligt skriven recension. Är du en 12-årig praktikant, Martin? I så fall är du förlåten. I annat fall bör du slipa på dina språkkunskaper samt dina musikkunskaper.
Maken till taskigt flyt, banala formuleringar och svaga musikaliska referensramar har jag inte stött på särksilt ofta i professionella recensioner.
Likt förra talaren kan även jag köpa att du inte gillar skivan. Jag tycker heller inte att det är världens bästa platta, men nog förtjänar den en vettigt skriven recension.
#
Wow, vilken jävla rutten recension. Språkliga brister kan man förbise men du kan väl åtminstone jämföra skivan med deras tidigare, och varför dra paralleller med Postal Service och Juvelen!? Fan det mest långsökta jag läst här på länge. Ska man såga något vid fotknölarna får man för fan motivera det, speciellt när det är ett band som Junior Boys som tidigare gjort en fullständigt lysande skiva, Last Exit dvs.
#
Kommentera eller pinga (trackback).