Det är ingen nyhet längre, men fortfarande lika svårt att förstå. Lennart Persson är död. Den genomgoda musikjournalistikens förkämpe finns inte bland oss längre.

Jag kände aldrig Persson även om jag flera gånger såg honom i Malmö och någon gång kanske till och med växlade några ord med honom inne på Musik & Konst. Jag vet att jag någon gång irriterat mig på hans höga betygssnitt i recensioner utan att förstå att han levde efter devisen att inte ödsla tid, energi och utrymme på sånt han inte tyckte om. Det är en beundransvärd inställning.

Hans kollegor – Jan Gradvall, Mats Olsson och Andres Lokko – från avsomnade feber.se (som idag är något helt annat) har alla skrivit fint om det alldeles för hastiga slutet.

Av allt han skrev minns jag kanske starkast när han på egen hand knep de tre topplatserna på listan med de 3014 bästa låtarna. Han toppade med i tur och ordning: James Brown Goodbye My Love, Gregory Isaacs If You See My Mary och Elmore James Something Inside Me. Har du inte lyssnat på dem än, så ägna dem tio minuter av ditt liv och skänk en tanke till Lennart Persson.

Jag vet att jag kommer att se hans finurliga leende varje gång jag hör dem i framtiden.

Tack för allt.