The Cool Ruler, Gregory Isaacs, har gått bort i sviterna av levercancer. Isaacs föddes i Jamaica den 15 juli 1951. Han blev 59 år gammal. Isaacs släppte sin första inspelning 1968, men fick sina största framgångar långt senare. Bland hans mest kända låtar märks bland andra Night Tnurse, Hush Darling, Mr. Cop och Confirm Reservation. […][...]

I glappet mellan Sades båda album Love Deluxe och Lovers Rock låg Stuart Matthewman, en fjärdedel av gruppen, inte på latsidan. Tvärtom var han en av nyckelspelarna i att bygga upp soulsångaren Maxwells karriär genom sin medverkan på både Maxwell’s Urban Hang Suite och uppföljaren Embrya. Han gav också ut albumet Sweetback tillsammans med de […][...]

Det är ingen nyhet längre, men fortfarande lika svårt att förstå. Lennart Persson är död. Den genomgoda musikjournalistikens förkämpe finns inte bland oss längre. Jag kände aldrig Persson även om jag flera gånger såg honom i Malmö och någon gång kanske till och med växlade några ord med honom inne på Musik & Konst. Jag […][...]

Med utmärkta tv-serien Papas kappsäck i ryggen kommer Papa Dee tillbaka med ett album lastat med fingertoppskänsligt välvalda reggaestandards (och illa dold produktplacering från Red Stripe). Musikerna känner vi igen från avsnittet om Jamaica. Den lille tjänstemannen i mig skulle kanske kunna hitta ett och annat att anmärka på i pressetiskt avseende i den här […][...]

Gregory Isaacs var den andra reggaerösten jag tog till mig. Med sin klagande stämma sökte han sig in i mitt bröst, närmast hjärtat, och där har han rivit små och stora sår sedan jag första gången hörde honom under sent 80-tal. På sin nyinspelade skiva har han åter varit i London på besök. Denna gång […][...]

Som en motreaktion till alla de tydliga och fokuserade samlingar Trojan släppt ifrån sig på löpande band de senaste åren ramlar ”Trojan Explosion” in som en knasig katt bland hederliga hermeliner. Här finns ingen tydligare linje än bra låtar. Nyare och äldre material samsas med välkänt och mindre känt. Jag tänker lite på Soul Jazz:s […][...]

Den kulturgärning som Steve Barrow på Blood & Fire gjort till sitt levebröd och livsverk får inte underskattas. Det idoga och framförallt grundliga arbete han lägger ner på att hjälpa människor att hitta rätt i den för många ogenomträngliga djungeln av mer eller mindre obskyr reggae saknar motstycke. När han nu tar sig an Gregory […][...]