Uppräkningen av 100 låtar som alla borde ta med sig från 2007 fortsätter här med del 3. Alltså: 100 låtar från 2007. 100 förklaringar till varför de är livsnödvändiga. Uppdelade i intervall om 10.

100 FANTASTISKA LÅTAR 2007 DEL 3

• Wordless People Sunrise (Tiger Stripes Remix)
  Att jag första gången stötte på Tiger Stripes remix av Sunrise på en ”Ibiza Chill”-samling känns rätt naturligt. Det är samtidigt också en ganska bra beskrivning av hur det låter. Visserligen inte riktigt hängmattestrandstillbakalutat som det skulle kunna vara med en Ibiza-etikett, men fortfarande med den där känslan av öppet dansgolv och slött guppande hav färgat av en drunknande sols sista strålar.
• The Marches Turn It Around (Club Mix)
  ”Producer, Performer, Ponce”. Tja, också ett sätt att presentera sig. Mannen bakom de tre P:na, tillika mannen bakom enmans-och-några-till-projektet The Marches är Rich Lane och ”Turn It Around” var första singel ut ur hans källare. Turn It Around var dessutom en av låtarna på Fierce Angel-samlingen Digital Angel, som på sätt och vis blev den bästa sammanfattningen av 2007 års digitalo-trend inom klubbhousen, med sin kännetecknande basgång mittemellan riktigt acidknorrande, sequencer-retro och hederlig fyr-fyrabas. En trend som i mina öron tyvärr tappade stinget rätt fort. Turn It Around är egentligen inget större undantag, men till skillnad från många av de andra i samma strömfåra funkar Turn It Around för mig. På flera sätt. Förmodligen för att den till hälften också består av en av 2007 års betydligt roligare trender: analogsyntåttiotalet.

  Lyssna hos Imeem

• DJ DLG & Redroche feat. Yota Let You Go
  Let You Go är ingen ny Love Has Gone (originalversionen från 2005, inte den mesiga nyinspelningen från 2007). Det är den smått omöjliga ribbhöjden som Redroche har att tampas med för att imponera på mig. Men med tanke på hur överjävla bra Love Has Gone är räcker det rätt långt till och med med halvgrova rivningar för att det ska bli bra.

  När Redroche 2007 bytte ut Dave Armstrong mot DJ DLG och Tiffany Gore mot Yota är han uppe och nosar på Love Has Gone-höjder. Väldigt, väldigt, väldigt bra, alltså. Det båda låtarna har gemensamt är ett basbygge som armbågar sig fram och inte skäms det minsta för uppmärksamhetssökandet. Men där Love Has Gone i sin instrumentala version var en vindpiskad näve i luften och ett desperat försök att överrösta det omgivande vräkkaoset är Let You Go en känsloihoprullad och nästan uppgiven kapitulation som mjuk och sorgsen kontrast till musikens hårda verklighetskanter.

• Deadmau5 Faxing Berlin
  2007 var året då Joel Zimmerman placerade in ännu en nål i Kanadas vidsträckta territorium på dansmusikens världskarta. Men inte nog med att han då knåpade ihop ett antal galet vassa låtar och remixer – han skapade dessutom mer eller mindre en egen, ny skola. En skola, helt rätt i tiden, mest bjöd på återvinning. Men sättet han satte samman de olika elementen – lite techhouse, lite trancecrescendon, lite annat – hade ingen gjort tidigare. Åtminstone inte lika tillgängligt, snyggt och minimalistsvängigt. Att låten som startade alltihop har en plats bland de här 100 låtarna är med andra ord rätt självklart.

• Deadmau5 Jaded (Original Mix)
  Deadmau5 Not Exactly (Original Mix)
  Deadmau5 & Billy Newton Davis All U Ever Want (Deadmau5 Remix)

  Ska det vara Deadmau5 ska det vara ordentligt. Jag hade egentligen kunnat lista ännu fler, men fyra får trots allt räcka. Skillnaden mellan de tre Deadmau5-bidragen ger knappast rättvisa åt Zimmermans förhållandevis breda repertoar. De landar alla i Deadmau5 poppiga, solnedgångsmålande och vemodigt melodiska sida – kort sagt alltså den sidan som jag föredrar. Med små variationer och återkommande teman lyckas såväl Jaded som Not Exactly och All U Ever Want med konststycket att ge illusionen av att vi aldrig upplever samma sak om och om igen, där vi dansar runt på en liten, noga utvald palett.

• Karin Ström Betydelsen av rum (Otur remix)
  

  Om jag kunde räkna alla flickor i din famn
  som känner att just hon är speciell
  bara med det tonfall när du uttalar mitt namn
  lyckas du få ut mig varje kväll

  Varje gång jag hör Karin Ström sjunga de raderna kan jag inte låta bli att tänka att det är så här Lustans Lakejer hade låtit om de börjat göra musik ett par årtionden senare. Ja, och om Johan Kinde varit kvinna. Egentligen är det kanske inte texten i sig som gör det – det ekar lika mycket Orup eller Sarah – utan snarare sättet som Karin sjunger orden på. Ja, sättet hon uttalar dem, om ni så vill. Men även utan paralleller med gångna eror är Betydelsen av rum en av årets mesta, svenska popstunder. När Emma Bates sedan vrider dansreglagen ytterligare några varv, med en självklart studsande musikalisk glädje som ger ringar på vattnet ända till The Lightbulb Project, ja då är det bara att hoppa i och flyta med.
  (Otur-remixen finns i Spotify, här är originalversionen:)

• Fall Out Boy Thnks Fr The Mmrs (The Lindbergh Palace Remix)
  Det briljanta gruppnamnet till trots har jag inte kollat in Fall Out Boy längre än så här. Det faktum att kvartettens officiella webbdomän har tillägget ”falloutboyROCK” gör att jag misstänker att det inte är något för mig. När Lindbergh Palace ger sig in i leken blir jag däremot desto mer intresserad. Ena halvan av Lindbergh Palace stavas ju som bekant Josh Harris. Resultatet av duons ombearbetningsfest blir sån där electropoprock som kan vara ungefär hur tråkig som helst. I det här fallet landar alltihop dock på rätt sida om gränsen – tack vare refrängen, blygsamt gulliga bubbelklockor och försyntsnygga stråkar.

  Lyssna hos Last FM

• Stevie Nicks Stand Back (Tracy Takes You Home Mix)
  Mångsysslaren Tracy Young stod bakom en av 2006 års verkliga topplåtar i och med Paris Hiltons Stars Are Blind. Inte originalversionen förstås (som bara var bedrövlig), men väl den definitiva remixen. Det är sånt som skruvar upp förväntningarna på kommande alster. Stand Back har i sitt original sisådär 25 år på nacken, men för mig tillhör den här låten faktiskt någon helt annan: Linus Loves. Hans version lagom till tjugoårsjubileet av låten, med sång av Sam Obernik, var en av 2003 års bästa stunder (dessutom försedd med en fantastisk video) – när han gjorde dans av Stevies låt. Nu är det dags för originalet att få bjudas upp på dansgolvet. Och även om låten i sig verkligen är skitbra är det inget snack om att det är Tracy som för. I elva och en halv minut, dessutom.

  Lyssna hos 7 Digital (finns också i Spotify)

TIDIGARE DELAR

100 fantastiska låtar 2007 – del 2

100 fantastiska låtar 2007 – del 1

TIDIGARE 100-LISTOR

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2005