Recension
- Of June (ep, mp3) Owl City
- 2007
- Egenutgivet
En stad av ugglor
Lyssna
Externa länkar
Ibland bara hittar man saker. Ibland är de där sakerna musik. Ibland bara hittar man musik.
Jag gillar att ramla på saker. Som jag gjorde med Owl City, eller Adam Young som mannen bakom det hela heter, och ep:n Of June som kom för två år sedan. Så snart som efter sommaren släpper han faktiskt ett nytt album, som ännu verkar odöpt.
Owl City är elektroniskt pop, kort sammanfattat. Texterna tycks ha en förkärlek för tema på havet, som låten Captains and Cruise Ships eller de roliga textraderna ur öppningslåten Swimming in Miami:
I’m the captain of an oil tanker
that travels through your veins
En charmig egenskap hos Owl City är konsten att sjunga glatt ur en olycklig berättelses röst om ensamhet och olycklig kärlek. Det blir aldrig ledsamt utan bara mysigt.
Apartment lights go dark and it’s depressing but what can I do?
The midnight streets feel dead when I am so used to driving with you
Texterna är i allmänhet ganska naiva och gulliga, och kanske blir den känslan påspädd av Adam Youngs charmiga stämma. Röstmässigt påminner han om Ben Gibbard, och hela konceptet Owl City ger mig starka The Postal Service-vibbar, fast i en enklare, naivare förpackning. Riktigt bra alltså.
Publicerad: 2009-03-05 00:00 / Uppdaterad: 2009-03-04 20:52
8 kommentarer
Finns på Spotify. Riktigt trevlig musik.
#
Ja precis. Varför inte recensera ”Maybe i’m dreaming”?
#
Låter mer som Postal Service än Gibbard själv.
#
Kan inte bestämma mig för om jag tycker skivan är bra eller inte. Det finns bara ett Postal Service. Fina melodier, men inte mer. 6/10.
#
Jag tycker det påminner om Captain Ahab. Fast utan ravespoitation. Typ.
#
Owl city är i soundet en skamlös rip-off av Death Cab For Cutie cirka ”Plans”. Då Death Cab som i sin tur är en spinn-off till Postal Service så kan vi väl säga att Owl City inte vinner några poäng för sin orginalitet.
Det charmiga i Young’s texter går för mig fullkomligt förlorat. En mer träffsäker analys (enligt mig) skulle snarare säga att texterna är… efterblivna. En textrad som t.ex. ”every mushroomcloud has a silver lining” är inte bara brutalt ologisk utan även helt makaber. När vi kliver ur atombunkern och ser världen i ruiner uppmanar Young oss alltså att hålla hand å sjunga kumbaja. Det är inte gulligt, det är psykiskt stört. Lyriken och språket han använder skulle få mig att gissa på att han är 14 år men tror att han är 35. Lillgamla barn kan vara gulliga men också jäkligt dryga.
9/10 ööhh okej… :-/
#
10/10 – Underbar ”stå längst fram på Titanic” feeling.
KÖP!
#
Gillar skivan. Lite naiva texter men jag ser inte idealiserade texter som något negativt. Tvärtom är det en typ av musik där man kan släppa taget och bara flyta med.
#
Kommentera eller pinga (trackback).