I en tid där dagsländor, med en livslängd jämställd med en hamsters, dominerar listor och diverse mediautrymmen är det tryggt att ta del av band med integriteten kvar, band som Thursday.

I och med 2003 års War All the Time, det första släppet på ett majorbolag, Island Records, hade bandet chansen att frottera sig med gräddan. Skivan togs emot med öppna armar av publik och kritiker och lämnade öppen väg mot kommersiell succé. Trots detta och trots ytterligare skivor på Island, turnéer med AFI, Saves the Day och Midtown håller Thursday fortfarande posthardcorefanan högt och detta genom Epitaph-släppet Common Existence.

Det var länge sedan bandet lät så här piggt och faktum kvarstår att den Sparta-minnande hardcore de visar upp här håller en hedervärd bredd som höjer bandet ett bra steg över samtida kollegor i genren. Det är således intet nytt under solen, bara ett vidare bevis på att Thursday, i en mer rättvis värld, skulle få ett större erkännande än, säg, My Chemical Romance.

För där Thursday och nyss nämnda band till viss del rör sig i samma genre är detta New Jersey-gäng utrustat med en bredare grogrund som påminner om giganterna At the Drive-In och Quicksand och det är ingen överraskning att självaste Walter Schriefels gästar på Friends in the Armed Forces. Cirkeln är sluten.

Suggestiva Love Has Led Us Astray, med dess spöklika och fuzziga gitarrer visar upp en indierock-ådra som har Sonic Youths namn över sig, Unintended Long Term Effects hamnar mittemellan Farside och Cursive och där dessa låtar borgar för kvaliteten på Common Existence är det kvantiteten som drar ner betyget. Det är tyvärr alldeles för många låtar som inte håller måttet, drygt hälften, och där håller jag fast i min övertygelse; den att Thursday är ett band som gör sig bäst på EP:s. Eller, ännu bättre, på splitskivor. Som den med japanska Envy från förra året. Less is more, så att säga.