I en tid där dagsländor, med en livslängd jämställd med en hamsters, dominerar listor och diverse mediautrymmen är det tryggt att ta del av band med integriteten kvar, band som Thursday. I och med 2003 års War All the Time, det första släppet på ett majorbolag, Island Records, hade bandet chansen att frottera sig med […][...]

Att skriva gästrecensioner om något annat än de album som man absolut vill försöka pracka på sina bekanta i tid och otid och som man verkligen älskar verkar vara fullständigt ödslande av tid. Därför är det ganska självklart att jag den här gången väljer Quicksands debutalbum från 93. Den CD som just nu brakar ur […][...]

På besök i huvudstaden ivrade jag mot gamla stan. Det kan ha varit klassresa eller liknande. Jag minns inte. Jag brydde mig nog inte heller, mitt mål var som alltid House of Kicks. Året var 1992 och musik hade nyss hamnat på cd för min del. –Alice In Chains, Pantera, Slayer och Soundgarden hasplade jag […][...]

Jag möts av ett långsamt crescendo bestående av trummor, bas och vassa gitarrer. Låten rullar igång lite avvaktande, sen följer ett avgrundsvrål, en vägg av förbannade gitarrer, våldsamt smattrande trummor och en argsint bas som gör sitt bästa för att överrösta de andra instrumenten. Attack! Hårt! Rakt i magen. Ilska som känns i hela kroppen. […][...]