Alex Kapranos berättade i en intervju att Tonight: Franz Ferdinand är som en utekväll. Det var något de hade upptäckt efter att de spelat in albumet. Han menade att det innehåller förväntningar, euforisk dans, fylla, avslappnat häng och att somna hemma i gryningen. Tonight: Franz Ferdinand innehåller allt det där men också vad gör jag här?, leda i långa toalettköer och en DJ som aldrig riktigt får det att tända.

Franz Ferdinand fortsätter i rakt nedstigande led från tidigare album. Stolpig pop med duktiga svängningar i melodierna, avstamp mellan varje sväng och fotbollskörer från magen. Singeln Ulysses lovade gott. Ulysses är en oerhört långsam danshit med nävarna i vädret.

Singeln sammanfattar hela albumet men är i stort dess höjdpunkt. Franz Ferdinands grepp för att skapa sväng upprepas i all oändlighet. Det finns ingen variation, trots den annonserade helkvällen. Det är i stort sett samma stomp genom alla spåren med några mindre höjdpunkter som Twilight Omen eller redan i höstas släppta Lucid Dreams. För första gången går texterna genom musiken och påminner sig som lätt löjliga.

I typed your number into my calculator
Where it spelled a dirty word when I turned it upside down
You can turn my dirty world the right way around

Twilight Omens

Det gör mig förbannad för det är snarare som skribent än som musiker jag fastnat för Alex Kapranos göranden.

Det finns en rad poänger med Tonight: Franz Ferdinand men det är nästan pliktskyldigt jag letar fram dem. Det är välgjort. Självklart. Franz Ferdinand spottar inte ur sig ett album om året och det borgar ju i vissa fall för kvalitet. Här gör det det. De försöker förnya sig. De pratar om afrikanska rytmer som inte funnits där förut. Att de sen är svårare att höra är en annan sak. De utforskar. Scott Walker spelade på kött, Franz Ferdinand spelar på skelett. Och ja, de levererar. Men det är knappt.