I introt till sitt tredje album låter Keyshia Cole något desperat när hon presenterar en ny sida av sig själv, en sexigare sida. Det är en förståelig desperation. De två tidigare albumen har varit ganska enformiga, stöpta i samma form av brustet hjärta, och för att hänga med i dagens musikutveckling som fullkomligt rasar framåt måste man alltid framhäva något nytt och annorlunda.

För mig spelar det nog egentligen ingen roll vad Keyshia Cole sjunger om, hennes röst och känslan i den är så fantastiskt trevlig att lyssna på att jag nästan tror att hon aldrig kommer göra något dåligt. Hur mycket, eller lite, hon än försöker.

Håller då konceptet med Coles tredje album? Hur annorlunda är A Different Me från The Way It Is och Just Like You? Troligtvis inte så annorlunda som Cole själv tycker. Men de inledande spåren flörtar i alla fall med 60-talets kraftfulla kaxiga sång med tillhörande hurtig bakgrundskör (Make Me Over), 80-talets neondisco (Please Don’t Stop) och sexig electromystik (Erotic) . Det är något nytt för Keyshia Cole, och visst stämmer det att omväxling förnöjer. Det är bra låtar.

När Coles experimentella inledning har tagit slut kommer vi in på bekant mark igen. Andra singeln från albumet, You Complete Me, handlar om kärlek och är i samma gamla vanliga halvballadtempo. Jag trivs med det, och You Complete Me är en av de bästa låtarna Keyshia Cole har gjort hittills i sin karriär. Sedan följer tre låtar i samma stil med gästverser av tre rappare. Coles protege Amina och Nas gör dugliga insatser på sina respektive låtar, men att höra 2Pac på första singeln från albumet, Playa Cardz Right, är skrämmande. Skrämmande bra. 2Pac står givetvis i centrum, när han 12 år efter sin död rappar om kärlek och livet i himmelen, men Keyshia står där vid hans sida och sjunger så att en klump av lugn samlas längst ner i min mage.

Sångerskan Monica är den sista av gästerna på A Different Me, och hon och Cole lyckas väldigt bra i sin duett. Trust är ingen The Boy Is Mine, men en sådan jämförelse känns egentligen helt onödig. Duetter mellan R&B-sångerskor är en bristvara, och ”Mo” och ”K-C” gör ett bra jobb för att motverka det. Cole nämnde nyligen i en intervju att ett samarbete mellan dessa kommer finnas med på Monicas kommande album också. Kul.

Resterande spår på skivan är som sagt same old Keyshia Cole, kärlekssång över avskalade lågtempobeats. Hip Hop Soul. Ibland känns det lite grötigt och upprepande, men är man på humör så till exempel är de sista kraftfulla tonerna i trallvänliga countryinspirerade This Is Us något som man fastnar för och blir lite kär i. This Is Us är en positiv kärlekslåt, men Cole har en oundviklig sorg i sin röst som kommer fram när hennes hesa röst bryts på ett underbart sätt. Nästan så att jag blir lite ledsen, fast på ett bra sätt. Kaxigheten och melodiuppbyggnaden i verserna på Thought You Should Know är en annan guldklimp som man kan sitta och mysa ordentligt till.

Jag kan inte sluta koppla Keyshia Cole till Mary J. Blige och Brandy, två av hennes stora förebilder. Den sorgsna souliga känsla som Cole besitter liknar den som MJB har inpräntat i sin själ, och sångstilen med den något hesa rösten påminner om Brandy. Jag menar inte att Keyshia Cole är en kopia av dessa två, utan snarare att hon är en unik artist som har mycket att bjuda på. Liknelser kan givetvis dras till fler artister, om man bryter ner musiken ytterliggare, men att ställa Keyshia Cole bredvid Mary J. Blige och Brandy känns mäktigt och helt rätt.

En fulländad soulsångerska, det är en titel jag tycker att Keyshia Cole förtjänar. Desperation, tröstlöshet, fruktan och kärlek är vad som definierar henne. Det går nästan att ta på det när A Different Me har sina bästa stunder.