Efter att i snart två decennier ha förkroppsligat den brittiska popdandyn tog så Neil Hannon begreppet ytterligare ett steg förra året när han som ena halvan av duon The Duckworth Lewis Method släppte ett konceptalbum om en synnerligen ärkebrittisk företeelse med programförklaringen: A kaleidoscopic musical adventure through the beautiful and rather silly world of cricket. […][...]

Debuten för tre år sedan byggde ett svävande universum fullt av trollkarlar, magiska urkvinnor, snabba hästar, månar och rituella trumkörer. Allt komprimerat på en liten disk. Natasha Kahns skapelse blev då uppskattad i många läger men också förlöjligad för sina scenkostymer och förkastad som billig Kate Bush-kopia. Kan hända att Bat for Lashes fysiska utseende […][...]

Alex Kapranos berättade i en intervju att Tonight: Franz Ferdinand är som en utekväll. Det var något de hade upptäckt efter att de spelat in albumet. Han menade att det innehåller förväntningar, euforisk dans, fylla, avslappnat häng och att somna hemma i gryningen. Tonight: Franz Ferdinand innehåller allt det där men också vad gör jag […][...]

1970 sjöng John Lennon ”A working class hero i something to be”. 2007 sjunger Micke Herrström ”A consumer citizen is something to be”. Det är trettiosju år mellan låtarna. Nästan en livstid. Men ändå är de släkt, eller kanske blodsbröder. Resultat av den ensamme mannens klagan. Utanförskapets rocklyrik. Jag har låtit den här skivan ligga […][...]

I sista spåret på ”Darkness Keeps on Rising” sjunger inte Patrik Johansson Bay. Han berättar orden till ”Mother Died”, skrivna av Fredrik Balck, med sin mörka stämma så nära så att man blir stilla och inte förmår att röra sig. ”We were travelling north. I could tell by the way the moon was moving across […][...]