Jag har ett svagt minne av att jag fick Josh Tillmans förra album Minor Works för ett par år sedan, men ganska snart lade det åt sidan. Jag minns omslaget. Efter den vanliga genomlyssningen var det stor risk att Vacilando Territory Blues hade gått samma öde till mötes om det inte varit så att pressreleasen skrek ut att här är det Fleet Foxes trummis vi har att göra med – det finns alltså förmodligen de som är intresserade – och att jag hade hört några spridda spår från albumet via diverse bloggar.

J. Tillmans soloprojekt är emellertid långt från Fleet Foxes storverk. Tillman, som inte kom med i bandet förrän efter inspelningen av debutalbumet, gör hyfsat ifrån sig som känslig balladmakare med sparsam sättning. Spår som Laborless Land, James Blues eller Steel on Steel kilar sig fast och jag famlar efter referenser som Damien Rice eller Josh Ritter och funderar på om J. Tillman får lyssnare för att han är trummis i Fleet Foxes på samma sätt som människor uppenbarligen lyssnar på Jay Brannan för hans trånande blickar i Shortbus. Men referenserna leder ingenstans. Det här är helt enkelt vanlig jävla singasonga. Akustiska ackompanjemang, sån där lite tillklämd sång och ett elgitarrsriff här och där för att visa att det är kuk i killen.

Sen kommer i anslaget bredbenta spår som New Imperial Grand Blues och trycker till en. First Born rör sig i trakterna kring Fleet Foxes och är ett vackert spår men där är ju inte där man vill ha honom utan i hans eget hemmakvarter. Som är lite intetsägande här och var, men som absolut har potential. Spåren jag nämnt är några riktigt bra sånger.