The Hellacopters Darling, Darling
The Hellacopters sista sjua blev också en av deras absolut bästa. Kiss-stölden i slutet är dessutom helt fantastiskt. (Tomas Lundström)

Gnarls Barkley Who’s Gonna Save My Soul
Det fanns en enda låt som betydde någonting på Gnarls Barkleys andra album. Who’s Gonna Save My Soul var en mörkblå djupsoulpärla ett musikår som för kanske sista gången verkligen handlade om album. (Patrik Hamberg)

Norma Waste
Ödesmättad indierock med krautinfluenser – helt min kopp te. Novoton släppte en hel drös bra skivor i år (Pascal, Paper och Existensminimum), bästa låten fanns på Normas Book of Norma. (Jonas Appelqvist)

Department of Eagles No One Does It Like You
På ett album som hamnade i skuggan av Fleet Foxes ångvält till album hänger Department of Eagles stadiga rytmer och mer tillbakalutade stämsång kvar som den mest självklara låten under året. (Maria Gustafsson)

Sigur Rós Gobbledigook
Hur bestämmer man vad som är årets bästa låt, alla kategorier? Jag har ingen aning, därför sluter jag ögonen och tänker på den första låten som dyker upp i huvudet och det är en snabb trumrytm som ger en resonans någonstans djupt inne. Det är också en mental bild av nakna kroppar som springer genom ett skogslandskap. Solen som lyser på allt. En primal låt som omedelbart balanserar ut allt som varit skit med det här året. (Marie Lindström)

The Hellacopters Electrocute
Det är ju smått symptomatiskt att 2008 års bästa låt är en cover och dessutom av ett band som har lagt av, men det är bara att gilla läget och digga vidare. (Mats Guldbrand)

Alphabeat Fascination (Bimbo Jones Remix)
Årets oförskämt gladaste danskar fick en överdos prozacdansgolv när Bimbo Jones tog solskenet till helt nya nivåer. Inget svängde mer eller gladare under 2008. C’mon! Say the word! C’mon! Say the word now! WE WANT FASCINATION! (Ola Andersson)

Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio Och alla dom andra
Från en fantastisk skiva har jag velat fram och tillbaka mellan vilken som varit min favorit. I långa perioder har det varit Ere sagt, ere så?, från början var det Nu väntar tiden och Här inne eru kvar!. Nina använder rösten som ett instrument och möter upp mot piano, bas och trumma i underbara möten. Men just nu är det blåa Och alla dom andra som fångar mig mest. En asbra låt. (Kal Ström)

Rebecka Törnqvist med Nina Ramsby No Bait
No Bait är romantisk och suggestiv, och jag nästan känner doften av grönt te och tunna pappersväggar. (Peter Dahlgren)

Reks How Can It Be
Årets bästa hiphopskiva kommer från Boston och rapparen Reks. Hårdhet och fenomenalt flyt på ett behagligt beat med uppitchad kvinnoröst. En låt från en väldigt jämn skiva där alla låtar håller samma höga klass. (Pontus Gustavsson)

Lindstrøm Where You Go I Go Too
Med lika stora delar Giorgio Moroderska pumpande energikaskader, gränslös Jean-Michel Jarre-svulst och Tangerine Dreams pulserande krautpsykedelia ger sig Lindstrøm ut på en galaktisk flygtur tur-retur till dansgolvet vid slutet av universum. 29 korta minuter alldeles galen briljans. (David Drazdil)

Vampire Weekend M79
I den februarisammanfattande podradion tyckte Kal att jag gjort ett dåligt val med denna låt, och kallade den ”UB40, fast nu”. Men nästan ett år senare måste jag hålla fast vid att dessa ynglingars cembaloklingande afroindiepop varit en av årets lyckligaste låtar. (Susanna Huldt)

T.I. Whatever You Like
Tuff musik när man sitter med ett glas vin framför datorn och vet att kvällen ligger framför fötterna. (Agnes Arpi)

Woodpigeon Chorus of Wolves
2008 var svårt. Men till slut kunde jag bestämma mig för att det faktiskt var det här som var det allra bästa i år. Bara jag hör de inledande tonerna faller jag ihop av önskvärd utmattning inombords. En underbar låt från en underbar skiva. (Madelene Holm)