Dags för sammanfattning av den gångna månaden, igen. Ett nytt steg i utvecklingen är att ni nu även kan lyssna på redaktionens bidrag i vår podradiosändning. Och verkligen höra och bedöma vad ni själva tycker.

Veronica Maggio Måndagsbarn (låt)
Jag är extremt svag för fröken Maggios röst. Hennes debut var en guilty pleasure hela förra året. Den här gången är det nog bäst att komma ut direkt.
(Kal Ström)

Pacific! Reveries (album)
Februaris bästa kom sent. Men mycket välkommet. Och nu när jag hört mer av Pacific! än bara förra årets instrumentala Runway to Elsewhere så är jag inte besviken. Reveries är ett skönt, popigt drömmande.
(Madelene Holm)

Lightspeed Champion Falling Off the Lavender Bridge (album)
När Test Icicles poserade i i-D för ett par år sedan som det nya Menswear var det egentligen ingen som ville lyssna på albumet. Det hade inga kvaliteter förutom de trånga kavajerna. När Dev Hynes släpper ett soloalbum under namnet Lightspeed Champion hamnar den gigantiska pälsmössan i skuggan av snäll och ärlig pop, som Magnus Carlson i countrykostym.
(Maria Gustafsson)

Caribou Andorra (album)
Den här skivan kom ut förra året men största förälskelse och besvikelse har varit Caribou. Den har bara växt och växt i öronen och jag är ganska säker på att Andorra inte har ett enda dåligt spår. Besvikelsen bestod i att de ställde in sin spelning i Edinburgh.
(Marie Lindström)

Santogold You’ll find a way (Switch & Graeme remix)
Det är högst troligt att det kommer att börja hojtas om M.I.A.-ripoff, men Santi White har många fler järn i elden än så. Med Spank Rock-samarbeten å ena sidan, bakgrund i punkband å den andra och förbandsgig för Björk å det tredje kan Santogold förhoppningsvis få till ett av vårens intressantare debutskivor.
(myspace.com/santogold)
(Martina Nordman)

Cataract Blackest Hour (låt)
Om jag mot förmodan skulle få för mig att ge mig in i en köttig mosh pit, så skulle det nog kunna vara till den här låten. Ett jäkla röj av en schweizisk grupp jag inte har hört talas om tidigare, men som definitivt har gett mig mersmak.
(Mats Guldbrand)

Hercules & Love Affair feat. Antony Hegarty Blind (Frankie Knuckles
Dub)
Senaste tidens mesta dsc-forumupptäckt. Första singeln från Hercules & Love Affairs kommande album låter som, tja, tänk Blurs Boys and Girls. Men riktigt kul blir det när housemästaren Frankie Knuckles sätter tänderna i Blind. Min enda invändning mot Frankie Knuckles remix när jag hörde den stavas ”Antony”. Eller kanske snarare hans röst som inte funkar överhuvudtaget för mig här. En instrumentalmix stod högt på önskelistan och, jodå, en dubmix ger mig precis det (ja, nästan). Med Frankie färdas vi sisådär två årtionden tillbaka i tiden i till något som skulle kunna vara valfri produktion av Knuckles Def Mix-gäng. Varmt, vackert och pianofyllt i tillbakalutat fyr-fyra-mak.
(Ola Andersson)

Fredrik Nordström Blue (album)
Japp där satt den. Den svenska jazzen precis så som jag vill ha den. Representeras av låten: Later Sunday Flight Home.
(Patrik Hamberg)

Vampire Weekend M79 (låt)
Akademikerynglingar som spelar afroindiepop med cembalo. Årets lyckligaste låt.
(Susanna Huldt)

Kiss (band)
Spelar i Stockholm i maj och jag har en biljett.
(Tomas Lundström)

Podcast: Play in new window | Download