dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Neil Young: Sugar Mountain - Live at Canterbury House 1968
Sugar Mountain - Live at Canterbury House 1968 (album, mp3) Neil Young
2008
Warner
8/10

Bara början

Live-släppen i Archives-serien är album för album helt fantastiska instick i Neil Youngs karriär. Trots att Sugar Mountain bara är det tredje släppet, även om det officiellt är volym 00, så har jag haft svårt att hänga med. Trots den obetvivlade valutan för pengarna är det svårt att motivera en utbyggnad av Neil Young-hyllan, som redan upptar en alldeles för stor del av skivsamlingen. Kommer volym ett av Archives-boxen ut under nästa år kommer jag förmodligen ignorera det.

Sugar Mountain spelades in den 9 och 10 november 1968. Det var strax innan debutalbumet Neil Young släpptes. Efter Buffalo Springfields upplösning hade det inte gått lika lätt för Young som för förre bandmedlemmen Stephen Stills som redan hade börjat skriva låtar tillsammans med David Crosby. ”My first album was a really lonely experience.” sa Neil Young om det självbetitlade albumet. Ett minne som inte delas av producenten David Briggs men visst hörs det på Sugar Mountain att Young är ovan att spela själv. Han är fnittrig men håller en självsäker attityd i mellansnacket, som till viss del är den största behållningen på albumet. Han lägger ut texten ordentligt emellanåt. Det är i mellansnacket det hörs att killen precis skulle fylla 23. För när han sjunger är hans röst bara snäppet klarare än den är idag. Han är något mer försiktig men samtidigt så självsäker.

Briggs and I used to drive home in this old Bentley I had. Had a great time makin’ that first record. The actual doin’ it was great. Near the end, the responsability got to be pretty heavy for what we’d done. And then to have it come out with the Heico-CSG process. Here I was, a brand-new artist, my first record, handn’t had any hits, and I’m screamin’ and yellin’, ”You’re fuckin’ crazy if you think this is good – don’t tell me it’s better, because I know it isn’t”. And it wasn’t.

Citat från Shakey av Jimmy McDonough.

Vare sig det var den knasiga produktionstekniken, dåliga låtar eller Youngs sätt att sjunga så gick det inget vidare för Neil Young. Hälften av spåren från albumet finns med på Sugar Mountain-släppet och jag skulle nog klassa dem som de svagare. Det är Sugar Mountain och Buffalo Springfield-hitsen Expecting to Fly, Out of My Mind och Nowadays Clancy Can’t Even Sing som är höjdpunkterna. If I Could Have Her Tonight och I’ve Been Waiting For You från debutalbumet kan nog också räknas dit. Det är dock inte därför jag lyssnar på Sugar Mountain, en live-upptagning med brusigt ljud och nästan mer snack än musik, utan för att här är ett geni i görningen. Som, även om han nyss gjort ett album som förmodligen inte är något vidare, överväldigad av den stora publiken försöker behålla sitt lugn för att han anar vad som komma skall.

Maria Gustafsson

Publicerad: 2008-12-21 00:00 / Uppdaterad: 2008-12-20 18:04

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4889

2 kommentarer

Mellansnacket är till viss del den största behållningen på albumet – betyg 8/10…

Fredrik Wennberg Medlem 2008-12-21 00:14
 

Bättre än min son!!

Primals mamma Oregistrerad 2008-12-21 00:17
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig