Efter en förstasingel regisserad av Hype Williams och producerad och gästande av Pharrel var suget egentligen inte större för en ny Common-platta än innan. En rätt trist låt och en ful video med halvt föråldrad animation. En till stora delar The Neptunes-producerad skiva ser hur bra som helst ut på pappret men tyvärr ljuder skivan inte lika bra i stereon. Det är förvånansvärt hur platt och trist en skiva med de förutsättningarna kan låta. Den håller inte samma klass som hans tidigare skivor, och ett steg ner från senaste skivan som även den var ojämn.

Känslan och passionen saknas. Det är mycket snack om sex och ytlighet som inte riktigt känns genuint Common. Kanske är det lite trögt att ha någon bestämd uppfattning om en artist. Det behöver självklart inte endast vara något kommersiellt drag från Common utan kanske en utveckling, även om magkänslan säger något annat. Rapmässigt saknas känslan och den där passionen som Common brukar plocka fram och hans röst är lite för smooth för att passa till riktiga partydängor. Och tittar man över hans karriär ser man att det saknas några riktiga partybangers från hans 8 album. Vilket kanske inte är en slump?

Men man ska kanske inte vara för hård mot Common. Han är trots allt en grymt duktig rappare som styrt en välproducerad och välmixad skiva trots dess relativa tråkighet. Men man måste ändå kräva mer av en artist som varit en av de viktigaste företrädarna för den medvetna hiphopen de senaste 15 åren. Man har inte råd med flera onödiga låtar på en tiospårsskiva som faktiskt ändå innehåller en del godbitar. Bäst har man lyckats på Mr. DJ-producerade Make My Day där Cee-Lo förgyller refrängen. Men har du inte alla hans tidigare skivor finns det ingen anledning att köpa Universal Mind Control när du kan få hans äldre bättre skivor för halva priset.

Common med Pharrell – Announcement