Debuten, en på Chalksounds släppt självbetitlad EP, var en av 2005 års bästa svenska skivor, det spåddes en lysande framtid och lovord haglade över Convoj. Förbandsturnéerna (till bl.a. Black Rebel Motorcycle Club och Cult of Luna) som följde löste av varandra och den efterlängtade fullängdaren skulle snart vara ett faktum. Så blev det inte. Det dröjde till 10 december 2008. Och många, inklusive undertecknad, trodde den aldrig skulle släppas.

Jag har under denna tid närmat mig Exceptionnel i etapper och fragment. Etappvis så till vida att My Timekeeping Heart och RAMJAC utgjorde höjdpunkterna på ovan nämnda EP, lysande Cultural Legacy fanns tillgänglig på bandets myspace tidigare. Återstår då att se om återstoden av skivan håller lika hög klass.

Adrenalinstinna singeln The Shovel inleder föredömligt och visar upp ett hungrigt band, ett band på tårna och som lever upp till förväntningarna de i och med debuten byggde upp. Där de tidigare haft tendenser åt delar av Fugazi och Fireside har de idag renodlat musiken och gömmer sig inte lika mycket bakom gitarrmattor längre. Det är överlag ett bredare band som visar upp sig.

Det är tydligt i Knives and Riptides, en fin uppvisning i catchy indierock som tar en annars likriktad genre till nya höjder. Än mer tydligt blir det i The Swedish Mile som skulle kunna platsa på The Bear Quartets My War. Att det beror på medlemmarnas övriga musikaliska åtaganden, i Cult of Luna och Park Hotell för att nämna några, kan vi bara spekulera i. Det är resultatet som är det viktiga.

Det faktum att det tog så lång tid att få ut Exceptionnel kan vi låta bero. Den är här nu, det är dags att bli hänförd.