För ett par veckor sedan spelade Department of Eagles på en tillställning arrangerad för att stödja ett skrivprogram för skolelever. Deltog gjorde även Paul Simon, journalisten Ira Glass och författarna Jonathan Franzen och Dave Eggers. Bara det säger ganska mycket om bandets målgrupp. Hej-jag-är-smart-indieungar i trettioårsåldern. Jag känner mig definitivt inte för fin för det.

Department of Eagles är delar av Grizzly Bear med sparsamt ackompanjemang och trevliga skruvar. Det tar sin tid att hitta de stadiga rytmerna bland de välarrangerade körerna som ger ett luftigt, nästan tomt uttryck. Snart känns de lika självklara som en direkt popdänga och låtarna som inte riktigt passade in på Grizzly Bears släpp gör sig som koncept på ett helt album.

In Ear Park har nästan provocerande behagliga melodier och solbrända arrangemang. Daniel Rossens röst är pärlande ren, mjuk och viskande. Det är nära till hands att dra paralleller till både det ena och andra välsjungande bandet från fyrtio år sedan och det är östkust å ena sidan och västkust å andra sidan men who gives a…?

Department of Eagles kanske är precis just nu på ett väldigt sidoprojekts-icke-pretentiöst sätt och det funkar. Det funkar för att sidoprojektet är så välarbetat att In Ear Park inte blir ett stort album utan ett album som bara är. På ett helt perfekt sätt.