Recension
- Next Year in Zion (album, cd) Herman Dune
- 2008
- City Slang/Bonnier Amigo
En prick mindre
Herman Düne är inte Herman Düne längre. Herman Düne har blivit Herman Dune.
De två prickarna över u är borta eftersom den ena Düne-brorsan lämnat bandet. Då blev det bara en prick, David-Ivar, kvar och det blev Herman Dune.
Det är helt klart därför Next Year in Zion känns simpel och trist. André och David-Ivar Herman Dune skriver och sjunger inte längre vartannat spår. Nu är det David-Ivar hela vägen. Tråkiga David-Ivar. Det var alltid Andrés spår som var de finaste.
På Next Year in Zion samsas Zorro-toner med hula-hula-slingor. Redan i inledande My Home Is Nowhere Without You åker de röda skjortorna på och den säregna berättelsen stampas igång. Alltid texter framför melodi. Många, många ord på så lite melodi som möjligt. Lite gung, lite körer och lofi-tofflorna på. Helt fel är det inte. Efter hand faller melodierna på plats och albumet känns mer hemma i Herman Dune-huset. Det är mycket möjligt att Next Year In Zion inte är alls så långt från Mas Cambios, Not on Top och Giant som den först verkar, men den är helt klart mindre smart.
Det låter nästan likadant hela vägen. Smågulligt, trevligt och många ”and she said, David..”. Det blir tröttsamt och kanske är det här Herman Dune tar slut.
Herman Dune My Home Is Nowhere Without You
Publicerad: 2008-10-02 00:00 / Uppdaterad: 2008-10-01 19:18
En kommentar
Köpte en cd-r med enbart David-Ivar till över pris för några år sedan. Den har inte snurrat många varv. Mas Cambios gick dock varm, kanske (eller säkert om du säger så) tack vare brodern.
#
Kommentera eller pinga (trackback).