Med tolv minuter kvar av Drifting on Waves händer något.

När Kongh har drivit låten så nära gränsen till leda som det bara går, slås det an en annan ton och ett annat tempo. Eller tempo och tempo, de smått klaustrofobiska pauserna försvinner. Från att ha hängett sig åt nattsvart, påträngande standard-doom övergår man i ett melankoliskt tonläge som lyfter den över 25 minuter långa låten till smått fantastiska höjder.

Drifting on Waves blir aldrig densamma.

Den här splittolvan med Linköpings Ocean Chief, vars bidrag är en parentes i sammanhanget och inget jag fäste någon längre uppmärksamhet vid, är uppföljaren till fullängdsdebuten Counting Heartbeats och den markerar en utveckling.

Den visar att Kongh inte är främmande att frångå doom-dogmerna åt något håll, den visar att sångaren David Johansson har mer i sin strupe än att skrika och den visar att Kongh mäktar med att skriva en låt på 25 minuter utan att tappa fokus eller behålla lyssnaren i sitt våld.

Drifting on Waves byter skepnad ett par gånger till sedan under den avslutande halva. Något parti andas stonerriff, medan Jacob Steinwall, liksom på Counting Heartbeats, dyker upp för att lägga lite slideslingor i ett annat parti.

Men allt annat är egentligen underordnat tonskiftet mitt i låten. Fantastiskt.