Med tolv minuter kvar av Drifting on Waves händer något. När Kongh har drivit låten så nära gränsen till leda som det bara går, slås det an en annan ton och ett annat tempo. Eller tempo och tempo, de smått klaustrofobiska pauserna försvinner. Från att ha hängett sig åt nattsvart, påträngande standard-doom övergår man i […][...]