Tillhör du dem som ser glaset som halvfullt? Då kan du sluta läsa nu. Allt som innebär mindre än överfullt är nämligen för lite för The Presets. I dissekerad version är det en hanterbar skiva, med This Boy’s in Love som klarast lysande stjärna. Jag kan tänka mig att flera av låtarna, som Talk Like That och Kicking and Screaming, också skulle kunna fungera utseparerade från albumet. Men attackerad i sin helhet är Apocalypso lite… väl mycket. Om Presets istället för australiensare varit fransmän hade de med all säkerhet släppt skivor på Ed Banger och blivit etiketterade med ”bloggelectro” på Last.fm. För det är exakt så de låter, för att vara krass. På debuten Beams från 2005 lutade skutan mer åt Bloc Party/The Bravery/valfritt dansrockband-hållet, möjligtvis en aning avigare, men fortfarande i grunden samma sak. Ett par år senare upptäckte de kompakta, kalla, industriella bodybeats, blev förälskade, och dränkte en hel skiva i dem.

Fast en mjukisvariant. Så roligt ska vi ju inte ha det. Även om tanken på en riktig EBM-skiva från Presets är väldigt underhållande. Istället får vi via Apocalypso det numera ack så bekanta ljudet av ett rockband som har kastat ut sina gitarrer för att köpa turntables. Och även om jag villigt erkänner min svaghet för flera band som rör eller har rört sig i just dessa domäner, så är det här inte varken speciellt kul eller bra. Låtar som A New Sky och If I Know You är så tonårsbröligt intetsägande att de snart konverteras till essensen av soniskt lidande. Kort sagt, skitjobbigt.

Jag gillar verkligen This Boy’s in Love, så det skulle vara så skönt att kunna gilla Apocalypso i dess helhet. Men det kräver en hel del av både öron och samvete. Utöver ovan nämnda bottennapp så är mycket av den här årgångens material mycket slätstruket, och oftast på ett rätt enerverande sätt. Det är högstadietestosteron och trimmade mopeder hela vägen runt skogen.

Hela Apocalypso är helt enkelt en enda lång biktvandring kantad med grottelectro, billig öl och ja.. inte så mycket mer. Väl i mål är du utmattad och med kraftig vätskebrist, och dessutom en kraftig neandertalbeatsbakfylla. Det behöver väl egentligen inte sägas att du inte känner dig så fräsch. Just fräsch är väl också exakt det sista som Apocalypso är.