Midnight Juggernauts’ andra album är ett större steg mot att vara ett riktigt rockband, med allt inspelat live, mer ”autentiskt”, inte lika formulaiskt som föregångaren Dystopia. Det ska helt enkelt vara bättre. Om det nu bara varit sant. The Crystal Axis är Dystopia utan Daft Punk. Det bör påpekas att den franska duon inte varit […][...]

Dystopia och Aurora: Air Tombstone: The Presets Road to Recovery: Daft Punk Ending of an Era: Fujiya & Miyagi Så går det att fortsätta genom hela Dystopia. Midnight Juggernauts låter väldigt ofta lite som väldigt många andra band, även om det inte alltid är ett och samma. Inte för att deras influenser är fy skam, […][...]

Tillhör du dem som ser glaset som halvfullt? Då kan du sluta läsa nu. Allt som innebär mindre än överfullt är nämligen för lite för The Presets. I dissekerad version är det en hanterbar skiva, med This Boy’s in Love som klarast lysande stjärna. Jag kan tänka mig att flera av låtarna, som Talk Like […][...]

I det såsiga, hjärndöda överhettningstillstånd som genereras av julivärmeböljan är man sällan kapabel att formulera sig intelligent om sinnesintryck, musik inkluderat. Men dagensskivaredaktionen lyckas suprahumant nog ändå och här är julis bästa. Midlife Crisis Raggare (låt) Inget är så härligt som lite hederlig raggar-bashing. Här är det all star-bandet Midlife Crisis som har plockat upp […][...]

Nyligen hemkommen från Värmlands beryktade skogar blev det en dags ledighet innan det är dags att imorgon styra kosan åt helt annat håll: Festival Internacional de Benicàssim, på den spanska östkusten. Helhetsintrycket från Arvikafestivalen 2007 är definitivt ett positivt sådant, även om antalet sedda spelningar i jämförelse med antalet planerade som förutsett åtminstone halverades. Många […][...]