Med osviklig fingertoppskänsla och perfekta avvägningen mellan svärtad indierock och ett sväng utan dess like tar Division of Laura Lee på nya skivan ytterligare ett steg mot positionen som Sveriges bästa band. Sällan har vi sett ett band som så tydligt stakat ut riktningen skiva efter skiva. Och så snyggt dessutom.

Föregångarna Black City och Das Not Compute utgjorde grundstenarna, här är det färdiga resultatet. Flörtarna med Shellac, Drive Like Jehu och Sonic Youth är fortfarande en del av ljudbilden – avslutande Do You Love Me måste ses som en direkt passning till Fugazis Do You Like Me – men till skillnad mot tidigare material så har Vänersborgssönerna hittat hem.

Efter två år i Svenska Grammofonstudion med Kalle Gustavsson Jerneholm och parhästen Don Alstherberg i producentstolarna kommer således Violence Is Timeless och det var värt väntan. Med nytt skivbolag i ryggen känns bandet mer homogent än någonsin och naiviteten som genomsyrat karriären hittills har tyglats ett snäpp, det vägs samtidigt upp av att låtskrivandet förädlats å det finaste.

I Pirates vaggas vi inledningsvis in i en suggestiv värld för att sedan kastas till hajarna och en vansinnigt beroendeframkallande refräng, inte helt olikt något …And You Will Know Us By The Trail Of Dead skulle skriva. Punkiga singeln Central Park (fortfarande tillgänglig för nedladdning i bannern till höger) tar oss med på en åktur omöjlig att värja sig mot. Och titelspåret sammanfattar bandet ypperligt; en synisk och svart approach som yttrar sig i fantastisk melodikänsla.

Allt som allt, en sanslöst komplett skiva och därav en skiva som förtjänar full pott. Nog sagt.