Det var svårt att inte beröras av charmen och innerligheten som genomsyrade 2006 års Boys and Girls in America och jag var inte ensam att lovsjunga The Hold Steady. I likhet med bland andra Pitchfork placerade jag den högt upp på listan över förra årets bästa skivor och när nu nya släppet kommit är förväntningarna högt ställda.

Bandet förvaltar Springsteen-arvet väl även på Stay Positive och samlar pluspoäng i och med flörtarna med Grandaddy så till den milda grad att det nästan blir pinsamt. Men bara nästan, för vad som skulle kunna bli en platt kopia av redan smått fulländade band blir ändå ett originellt hantverk, mycket tack vare en genuin approach och en spelglädje som smittar av. Redan i inledningsspåret Constructive Summer läggs ribban högt med boogierock och ett pianospel Roy Bittan skulle kunna döda för. Med andra ord, helt enligt bandets plan. För där Southtown Girls slutade på föregångaren tar Stay Positive upp stafettpinnen och inget känns lika självklart. Och att göra en uppföljare till en så pass kritikerrosad och, ja, fantastisk skiva är inte helt enkelt.

Det är en habil samling låtar och fina berättelser vi bjuds på och vänner av Springsteen, John K. Samson och Robert Pollards låtsnickeri borde låna ut ett öra till det här. Nämnda trio borgar för kvalitet och The Hold Steady kvalar med lätthet in i en sådan grupp. Därmed inte sagt att indierocken på denna utgåva är av högsta klass. Betyget dalar på grund av ett par svaga spår, bl.a. Both Crosses och Joke About Jamaica, men vägs upp av starka kort som avslutande Slapped Actresss om, helt genialiskt, låter som en Tom Petty dränkt i distortion och titelspåret som, i enlighet med titeln, är ett lyckopiller utan dess like. Dessutom, namndroppar man klassiska band som Youth of Today och 7 Seconds i en text är det en stor guldstjärna i min bok!