Det var svårt att inte beröras av charmen och innerligheten som genomsyrade 2006 års Boys and Girls in America och jag var inte ensam att lovsjunga The Hold Steady. I likhet med bland andra Pitchfork placerade jag den högt upp på listan över förra årets bästa skivor och när nu nya släppet kommit är förväntningarna […][...]

Klockan har hunnit bli ungefär tio i tio på måndagskvällen. Springsteen tar fram den långa gula önskelappen som det står Racing In The Street på. De vackra pianotonerna ljuder ut över Valle Hovin och jag sluter ögonen. I got a sixty-nine Chevy with a 396 Fuelie heads and a Hurst on the floor She’s waiting […][...]

OK, Big Man och Little Steven har alltid tagit mest plats i rampljuset bredvid Springsteen. Men frågan är om inte Roy Bittan, The Professor, är favoriten. Den flyhänte pianisten/organisten är ju trots att den som ALLTID finns med när Springsteen går in i studio. Under den tiden när E Street Bands tjänster inte behövdes var […][...]

Till skillnad från 99 av 100 manliga recensenter av den här skivan har jag aldrig lyssnat med gillande på Ulf Lundell, Eldkvarn eller Bruce Springsteen och hans E Street Band. Jag förstår vad de menar när de skriver om vuxen rock och hesa män, men jag kan aldrig få ihop det där med den eufori […][...]