När Jean Grae öppnar sig och berättar om hur hon går igenom en tonårsabort, inte berättar något för sina föräldrar och tvingas lyssna på ”ja till livet”-körerna när hon sitter i väntrummet är det svårt att stänga öronen för texten. Jag säger inte att How Many Licks inte var en fantastisk låt eller en text möjlig att stå emot, men nog kommer Jean Grae med en helt annan historia till lyssnaren än Lil’ Kim. Om man nu ska envisas med att jämföra kvinnliga rappare.

Jean Grae skryter och skrävlar en hel del på Jeanius. Det är låtar som My Story som bevisar att hon har skäl att vara stöddig. Hon visar att hon är en historieberättare som vi faktiskt borde lyssna på inte bara vänta på en smart krok från. För även om jag brukar säga att jag inte lyssnar på texter blir det faktiskt alltid lite bättre när raderna träffar i mellangärdet. Att hon i de mer stöddiga texterna visar gott prov på humor skadar så klart inte.

You don’t like the way I flow
”She needs [to be] more emotional”
I’ll give you emotion
It’s you holding your broken nose
- #8

Efter fyra år och åtta bedrövelser är Jeanius äntligen här. Albumet har tydligen läckt ett par gånger under årens lopp. Den version som nu släpps ska eller ska inte vara nya versioner av de låtar som cirkulerat (jag har missat läckorna och kan inte jämföra, det här är betalversionen).

9th Wonder lägger beats till tio av de tretton spåren och även om det var ett par år sen han var hetast i spelet märks det inte här. Det är blå souljazz och het funksoul som plockas med säker hand ur de finaste backarna innan de snurrats om till beat som kanske inte är här och nu, men som åtminstone jag har svårt att värja mig mot. 9th Wonder målar en utmärkt bakgrund till Jean Graes historier från New Yorks gator.

This World handlar om just de där kvinnliga stereotyperna som förväntas av och i hiphopbranschen. Samplingen som driver den känns påfrestande välbekant, men jag kan inte placera den. Å andra sidan slutar jag fundera över det så snart Jean Grae når fram till refrängen som sitter lika hårt som en titanskruv i ryggraden.

Y’all wanna let me in
Then you wanna change me up
Man, how the fuck you think you ever gonna play me up
You can’t play me out
Y’all just acting crazy now
I’ll be doing Jeanie until
Fades out
- This World

I avslutande possespåret Smash Mouth blir det riktigt härlig boombap när Fatin tar över kontrollerna och K Hill, Edgar Allen Floe och Joe Scudda tittar förbi i mikrofonbåset. Ett fint slut på ett lätt nostalgiskt album.

Smash Mouth
Smash your mouth
Run up in your party
Crash your house
/…/
Man, I’m the Eric Cartman of this rap shit (I hate you guys)
- Smash Mouth

Love Thirst