När Jean Grae öppnar sig och berättar om hur hon går igenom en tonårsabort, inte berättar något för sina föräldrar och tvingas lyssna på ”ja till livet”-körerna när hon sitter i väntrummet är det svårt att stänga öronen för texten. Jag säger inte att How Many Licks inte var en fantastisk låt eller en text […][...]