För snart sju år sedan satte jag på en skiva som blivit över när vi fördelat den senaste periodens inkomna skivor. Det var den första från duon Maria Kalaniemi & Sven Ahlbäck. Det var folkmusik som var så lättfotad och nästan flyktig att den kändes som en varm pust på min kind. Jag hade aldrig lyssnat på något liknande och föll tyst som en fura i skogen. Med tiden har den växt till en personlig favorit och idag skulle mitt betyg vara ett helt annat än då.

När deras andra skiva landar hos mig har duon blivit en trio och fått namnet Luftstråk (precis som halva titeln på den där första skivan). Kalaniemis dragspel och Ahlbäcks fiol har kompletterats av Johan Hedins nyckelharpa. Hedin gästade redan första gången, men nu är han med fullt ut.

Resultatet är att låtarna blivit fylligare, kraftigare. När de ibland dessutom kompletteras av Lisa Ladberg på kalebass och udu blir musiken ännu tjockare. Polskorna är köttiga skapelser som det ofta, men inte alltid, funkar utmärkt att stampa takten till om man vill. Det är väl sammanhållet och noggrant komponerat.

Siska mäter sig inte riktigt med debuten i mina öron. Åtminstone inte än. Det som fångade mig sist var det fjäderlätta anslaget och känslan av att smekas av blanda strömmar av luft. Det är, om inte som bortblåst, något helt annat nu. Det luktar av sommar och nybärgat hö. Kanske blir det en kväll med dans?