Ett kakofoni av röster och ljud som stormar omkring, stressar hit och dit. Forcerar sig fram, tränger sig in, jagar. Högt och burdust utan reson.

Precis så låter inte Tape. De låter som en motsats till allt det.

Istället låter de som en att man ligger på en sommaräng med en lätt bris över huden. Eller som vatten som delar sig runt min fot i en porlande bäck. Som värmen som tränger in när du står skyddad från vinden, men precis så den nedgående solens strålar når dig.

Eller kanske låter de som celldelning, blodkroppar som rör sig, ögon som ser något vackert, händer som känner något mjukt.

Eller så låter Tape som ingenting annat.

Beams som inleder Luminarium sveper mjuka toner runt om. Gitarrer och ekon låter som djuphav. Sakta lunkande, hänförande vackert. Det är lätt att höra lån från Bo Hanssons gamla orgelverk när man lyssnar. Det är naturromantiskt, men med ett tydligt inslag av staden. Eller åtminstone det moderna livet.

Tape spelar popmusik i konstmusikens skrud, eller om det kanske är tvärtom. De lånar experimentella drag och enkla gitarrslingor från endera sidan, bryter upp med knastrande elektronik och en pumpande orgel. Bäst är de när de mjukt vaggar i vackra toner, kvittrande småljud. Sämst när de lite för enerverande retas med missljud mot strömmen. Men kanske behövs de också för att bryta upp och tvinga mig att lyssna. Tvinga mig att välja. Att bara enkelt ta in skulle förta lite av upplevelsen. Kanske behöver jag motståndet för att kunna uppskatta helheten.

Här på Luminarium har de tagit ett steg och hamnat mitt emellan sina tidiga skivor, Opera och Milieu och den lite mer överarbetade Rideau. De har återvänt hem till Sverige och spelat in och producerat själva. De har återvänt till det rustika, men tagit med sig världen hem från sina turnéer som tagit dem till östasien, Nordamerika och över hela Europa.

Jag vet inte var jag placerar Luminarium i relation till vad jag tycker om de andra, men jag vet att jag gillar tanken på att umgås med den i sommar. Säkert i lurar, men gärna i högtalare. Kanske i gräset i en stadspark, men kanske hellre på en promenad utåt oset utanför Örebro. Vackert ska med vackert vara.