Moritz Friedrich som döljer sig bakom artistnamnet Siriusmo har för varje nytt släpp under de senaste åren allt mer förfinat sin högoktaniga electrofunkiga house med förra årets remix av Simian Mobile Discos It’s The Beat som en av höjdpunkterna. Där lyckades han omvandla en av duons tristare låtar till ett dansgolvsmonster som utklassar den intetsägande originalversionen rejält.

Samma svulstigt fylliga ljudbild och sönderhackade produktion går igen när han nu släpper sin första EP för Boys Noize. Fast här har han skruvat till allt ytterligare ett snäpp, tonat ner de värsta klipp och klistra-experimenten och mer än någonsin, inte bara till skivtiteln, siktat mot dansgolvet. Och han gör det genom att hämta inspiration, och knycka sound och snygga melodislingor från främst andra sidan Atlanten någonstans i skarven mellan 70- och 80-tal.

Ena stunden är det högenergisk pumpande robotdisco i Simple, i nästa bryter Boys Noize-remixen av Mein neues Fahrrad i ut i en explosion av klassisk fransk filterhouse toppad av en stilenligt lyckosalig refräng. Det är überfläskiga synthackord, taktfasta 4/4-beats och obönhörligt pådrivande melodier. Aldrig mer än så än i den retroosande titellåten som med sin elektrifierade euforidisco har alla förutsättningar att bli årets D.A.N.C.E.-klon. Men även om dansgolvet är målet ser Friedrich till att man ändå aldrig riktigt kan slappna av. Hela tiden finns känslan av att allt kan falla samman när som helst.

På Diskozinzin fortsätter festen men nu väldigt nära gränsen till sammanbrott med något som närmast påminner om en, förvisso smått lysande, fyllemix av Daft Punks allra mest dansanta stunder. I Schreitmaschine anar man istället att det handlar om en Kraftwerk-hommage med ett ljudcollage som skulle kunna vara Computer World sönderhackad i en acidmixer.

Men även om inte allt är lika övertydligt dansgolvinriktat finns det ett ständigt böljande groove som genomsyrar Siriusmos musik. Visst, Friedrich gör varken något unikt eller häpnadsväckande när han töjer på genrer och kramar ihop influenser till glittrande små discobollar men ibland räcker det faktiskt fint så. När han lyckas som bäst är det minst lika värmande som en efterlängtad vårsol och precis lika inbjudande. Svårt att inte tycka om.