Recension
- Strawberry Weed (dubbel-cd) Caesars
- 2008
- Dolores/EMI
Fan tar oss till slut
Lyssna
Alla skriker om retro. Att Caesars är Sveriges bästa retroband. Att ett dubbelalbum är en motvikt till den ytliga singelkulturen (som om den inte vore retro).
Och nog låter det här som både Tages, Hep Stars, Stones och Beatles då och då. Men retrogrejen är liksom en biprodukt. För det som kännetecknar detta maraton i poprock är snyggheten.
Att ge ut ett dubbelalbum är snyggt. Att låta Ebbot Lundberg producera är snyggt. Att låta det lågmälda och mer akustiska besegra tonårens hormonkavalkad är snyggt. Att låta den smutsiga ilskan ersättas av psykedeliska funderingar är snyggt.
Det är som om grabbarna längst bak i bussen bestämt sig för att resa sig upp och låta tanterna sitta. Jag trodde aldrig Caesars skulle sjunga saker som att det gäller att ta det lugnt med det hårda språket. För det bara kommer tillbaks. Nu gör de det. Och det är skitsnyggt.
Och Strawberry Weed sitter inte direkt. Känns inte helgjuten. Känns spretig och inte alls sådär vårigt tuff som man önskar. Men efter några timmar vid stereon så lossnar det. Låtarna tränger sig plötsligt fram. Det som bara verkar vara medioker powerpop blommar ut. Melodierna griper tag, och sprödheten smälter mitt hjärta. Och faktum är att en mer lågmält attityd skapar nyanser bortom distade gitarrer och snorlobbar på publiken.
Det är som om Caesars gått och blivit soft. Eller kanske inte. Men allt känns lite mer Ola Salo, fast utan fjädrar, fula smycken och bra sångröst (César Vidal sjunger fortfarande fantastiskt fast dåligt).
Och så växer låtarna hela tiden. Snart kan jag nog dansa till den här skivan också. Redan dansar jag hemmagjord vals till You’re Next. Det är något annat än hoppande framför scen. Det är snyggare helt enkelt.
Publicerad: 2008-03-19 00:00 / Uppdaterad: 2008-03-17 10:47
16 kommentarer
Det känns ju ändå som att Caesars är skit, eller?!
#
skit å skit, de är ganska småtråkiga men som kan leverera bra låtar ibland.
ska lyssna på den här nån gång, kanske inte rakt igenom, för det förstår jag faktiskt inte vem som orkar.
#
Om det inte var så skitnödigt retro och på nåt sätt i enstaka låtar ok skulle detta ligga på samma nivå som Idol ellrt nån annan produkt. Cesars är ju ett KONCEPT och så jävla uträknat och kalkylerat att Skara-Bert har en hel del att lära. Och Jocke blängde ilsket på mig för 10 år sedan på en pizzeria i Sumpan och det har jag fan inte glömt.
#
Inget kan vara så ointressant som svensk musik.
#
Gorillan
På med dumstruten.
#
Gnällspikar och tratthattar.
#
Jag tycker det är synd att Caesar blivit tjock.
#
retro! *asg*
#
lågmäld skall det väl stå va?
#
hahaha, härlig utgångspunkt Gorilan…
Men stämmer detta som står i den här recensionen? I så fall blir jag riktigt förvånad! En åtta asså!?!
inte illa…
#
När jag tänker på Ceasars Palace tänker jag av någon anledning på – Jumper..
#
Sveriges tråkigaste band.
#
Har alltid gillat Ceasars (och Ceasars Palace). Men släppa en dubbelplatta är väl ambitiöst. Finns det någon bra dubbelplatta i världshistorien? Inte vad jag vet för jag orkar inte sätta mig in i så många låtar…
Men Ebbot som producent är intressant. Allt han rört vid hittills har blivit guld.
Jag skiter i om det är retro och det är inne att vara retro. En bra låt är en bra låt är bra musik!!
#
[...] till stora delar personifierat Bongo-popen. Om inte kan du ju alltid kolla in den senaste skivan Strawberry Weed. Konserten anordnas inte på Bongo utan inne på APT som öppnar insläppet klockan 22.00. Innan och [...]
#
Oj vad överraskad jag blev av den här skivan, många väldigt fina låtar! Inte minst avslutande you nailed me (någon som vet vem som sjunger på den?)och inledande Fools Parade. En dubbelskiva med en grupp som caesars är lite småjobbig att ta sig igenom och jag tycker att båda singlarna är lite sådär tråkiga men annars så spelas strawberry weed flitigt i mina hörlurar. Bra recension och jag vill också passa bra att nämna (som recesenten redan påpekat) att César Vidal sjunger fantastiskt! Jag tycker hans sång ofta vart den stora behållingen med deras musik men på denna skiva där sången delas ofta är det ändå ingenting jag stör mig på. Ett begåvad men ojämnt band, Cherry Kicks är fortfarande bäst.
#
”fantastiskt fast dåligt” det är nog den mest klockrena beskrivning på Césars röst! Jag har alltid älskat den och det var nog det som fick mig att fastna för Caesars från början.
Och som mångårigt hardcorefan till Caesars så kan jag inte göra annat än att älska den här skivan. 10/10!
tack för än bra sajt…
#
Kommentera eller pinga (trackback).