I lördags fick jag klämma in mig i en studio med ett gäng män och lyssna på Håkan Hellströms skiva Två steg från paradise från början till slut. Även fast jag borde är det sällan jag sitter helt still och lyssnar med full uppmärksamhet på ett helt album. Det rekommenderas dock. Och när det handlar […][...]

Ikväll startar den andra upplagan av Way Out West i Göteborg. Mellan stormbyarna rekommenderar vi följande. Torsdag: Petter (23.00, Trädgår’n) 10 år i branschen och hiphopsvängen firar Petter med kändiskavalkad och kanske en historisk svensk hiphopspelning tillsammans med Klubb Scratch. Utöver bland annat Looptroop, Thomas Rusiak och PeeWee på scen så ska det bjudas på […][...]

Alla skriker om retro. Att Caesars är Sveriges bästa retroband. Att ett dubbelalbum är en motvikt till den ytliga singelkulturen (som om den inte vore retro). Och nog låter det här som både Tages, Hep Stars, Stones och Beatles då och då. Men retrogrejen är liksom en biprodukt. För det som kännetecknar detta maraton i […][...]

Jag minns än idag hur jag liksom sprätte till när jag hörde ”Kick you out” för rösta gången. ”Youth is wasted on the young” var ett album som kom för sent, men ändå rätt. Skitigt och fyllt med attityd. Jag borde ha vuxit ifrån det, men att festa och fixa ett ligg blev plötsligt högsta […][...]

Det är inte mycket som finns kvar av det Teddybears som en gång spelade högljudd hardcore i Bad Brains anda. Inte mycket mer än attityden att göra vad som faller dem in utan att bry sig nämnvärt om vad någon annan tycker. Dagens Teddybears är kungarna av spritfest-soundtrack. Snubbarna som ser till att få fart […][...]

A knock on the door / Decleration of war / We're taking over with the sound of guitars (”Dirty Tricks”) Gör gärna det. Invadera mig. Där Randy är vill jag vara. När jag började lyssna på ”Welfare Problems” hade jag lite problem med hur de lät. Efter att ha lyssnat ”Human Atom-Bombs” tills fan tog […][...]

Caesars Palace. Det är nåt som är knepigt med dem. Jag kan inte sätta fingret på det. Jag funkar ungefär så här när jag närmar mig dem. Tvekar lite. Vågar inte riktigt lyssna. Lyssnar. Faller pladask. Lyssnar igen. Gillar det mer. Lyssnar oavbrutet i en månad. Kanske två. Sen tar det slut och jag lyssnar […][...]

Det svänger. Det måste väl vara mitt samlade intryck. Teddybears STHLM har blivit stora. Etta på CD-toppen rör säker dem inte i ryggen, men där ligger de. Sveriges tidigare tyngsta band har blivit lite myspoppare med discopotential. Detta är inte politiskt korrekt musik, men det är bra. Jag kan inte låta bli att tycka det. […][...]

Min första reaktion när jag fick den här skivan i handen var: ”Va! Får jag!?” Jag hade inte riktigt tänkt tanken att jag skulle få recensera Caesars Palace. Visst, jag hade tjatat om att få recensera en rockplatta ett tag. Men, Caesars. Skoj. Det tog ganska lång tid innan jag tog till mig föregångaren ”Youth […][...]