Recension
- Killers (album, cd) Kiss
- 1982
- Casablanca
Ett gytter som ger valuta för pengarna
Lyssna
När 1970-talet närmade sig 1980-talet var det stor förvirring i Kisslägret, så även en tid därefter. Peter Criss och Ace Frehley lämnade under denna period bandet och olika ersättare hoppade in på ett hörn och hjälpte till.
Samlingsskivan Killers släpptes 1982 enbart utanför USA och av de fyra nya låtar som var med på den är det Paul Stanley som skrivit samtliga, med eller utan hjälp. Gene Simmons spelade endast bas på en av låtarna (Nowhere to Run), medan leadgitarren trakterades av Bob Kulick, som var stand in för Ace redan på studiolåtarna på Alive II och spelade på Pauls soloskiva från 1978.
Killers var i stort sett en skivbolagsåtgärd i kölvattnet av den progressiva konceptskivan Music from the Elder, som floppade rejält året före. Man samlade ett knippe hits från förr och spelade in fyra nya låtar, som skulle vara uttalat hårda. Och det är de fyra nya låtarna som är det intressanta på Killers, snarare än de gamla, som här är remixade och finns i bättre versioner på tidigare skivor allihop.
Utropstecknet är första låten I’m a Legend Tonight, där öppningsriffet fångar mig direkt. Det är en drivig låt där Paul, som på alla de nya låtarna, sjunger med ovanligt hård röst. Down on Your Knees är en hård låt, medan Partners in Crime är en långsammare och tyngre bit. Nowhere to Run är mer uppluckrad och med en effektiv refräng.
Turerna kring de fyra nya skapelserna är ganska kryptiska. Redan under Unmasked-perioden pratades det om en tung skiva som skulle komma och minst en av låtarna skrevs redan då. Projektet Music from the Elder kom sedermera emellan och låtarna hamnade på Killers.
Rimligen pekar låtarna ändå ut vägen mot vad som skulle komma att bli skivan Creatures of the Night, som släpptes senare 1982 och till vilken Partners in Crime och Nowhere to Run också mixades om för att de skulle vara med, men sedan togs bort igen.
Killers ger som samlingsskiva mycket valuta för pengarna, de remixade versionerna av de gamla hitsen till trots, men är egentligen värd att skaffa enbart för de fyra nyskrivna låtarnas skull.
Publicerad: 2008-03-15 23:59 / Uppdaterad: 2010-04-06 12:28
10 kommentarer
Välkomna till dagenskissrecension.com!
#
Ja lite sorgligt är det allt att ett så dåligt band så länge kan hävda något slags självberättigande.
Myten (läs: skiten) får ju dessutom extra näring av varenda notis. Kan vi inte bara alla lyssna på musiken, inse hur dåligt det är och sedan lägga locket på?
Väntar med spänning på att Tages ska ut på vägarna igen. Och med den nyheten recensioner av deras ”låtskatt”.
Maiden kanske inte heller släppt särskilt mycket nytt på sistone, men de har i alla fall att gediget material från förr att jobba med. En väsentlig skillnad…
#
Denne er en av to Kiss-plater jeg hørte mye på og jeg har fortsatt gode minner fra å slukke lyset på rommet og høre gjennom ”Killers”. Det er sant at det er de fire nye låtene som er det mest interessante på skiva, kanskje også for folk som ikke hører mye på Kiss. Kiss har laget mye bra de, men noe stort band var de selvsagt ikke.
#
Mera KISS till folket, förstår inte er som klagar så förbannat här !!! att ens börja prata om Iron Maiden samtidigt som KISS är bara löjligt. Iron Maiden är Heavy Metal av den tråkigaste sorten jag vet. KISS under 70-talet och början av 80-talet är riktigt intressant rockmusik dock. Tror ingen av er som klagar här ens har försökt lyssna på någon av KISS skivor från den här perioden. Sen blir det så att de är intressant att se och läsa hur KISS utvecklades under 80-talet till ett ganska mediokert popband från ett rockband från 70-talet. Därför blir även recensioner av Asylum och Animalize intressanta att läsa.
#
Jag växte upp Med KISS från Rock n roll over (fick två klistermärken i min första egenköpta skiva, klart 6:åringen blir nöjd) var sedan med fram till dynasty (som jag fick fast jag ej önskat den i julklapp, hatade ”I was made for lovin you”)
Men idag har de ingen som helst relevans för mig, lyssnar iofs aldrig nostalgiskt.
#
Min första KISS-skiva!!! Kärlek!!! Nostalgi!!!
Som samlingsplatta är den ganska trist, men de fyra nya låtarna är bland det bästa KISS gjort!
#
När kommer Destroyer-recensionen?
#
Pertali = idiot. Banna han för fan.
Kiss äger, och det vet alla.
#
[...] (i urval) Double Platinum (1978) Killers (1982) Smashes, Thrashes & Hits [...]
#
De fyra nya låtarna på detta album är guld!
#
Kommentera eller pinga (trackback).