Något av det bästa som hänt hiphopen sedan dess kreativitet låstes in av upphovsrättsadvokater någon gång på 90-talet är fildelning och digitala mixtaper. När pengar inte längre stod på spel släpptes alla hämningar. Musiken har befriats och just nu fullkomligen väller det ut intressanta omtolkningar av musikhistorien.

När Brooklyns J. Period och Game Rebellion gör gemensam sak på mixtapen Searching for Rick Rubin gör de det allra mest förbjudna. De kombinerar hiphopklassiker med hårda rockriff på gränsen till metal.

Och herregud vad jag förstår dig om du slutade läsa där.

Men det här funkar faktiskt.

J. Period är en grym DJ som ligger bakom en rad fina beställningsverk från The Roots, Nas och Lauryn Hill (för att nu nämna några).

Game Rebellion spelar hårdrock med funk, hardcore och hiphop i blodet. Det är tjockt riffigt och jag vågar lova att du aldrig kommer att tänka på Limp Bizkit.

Som sig bör mönstrar de en fin rad gäster – Jean Grae, Martin Luther och Zion I till exempel. Om det är Jay-Z själv som godkänt att hans röst stannat kvar på en del av 99 Problems ska jag låta vara osagt.

I just 99 Problems visar vokalisten Netic snyggt prov på fri tolkning när han rappar ”I got 99 problems, but a Bush ain’t one”.

Och hur skulle jag inte kunna gilla det här? Uppfödd på Rick Rubins hiphop som jag är. Här radas tonårsfavoriterna upp No Sleep ’til Brooklyn, Goin’ Back to Cali, Peter Piper och Public Enemy #1 är bara några av låtarna som får det att tåras av nostalgi i mina öron.

Men det handlar inte bara om nostalgi. Game Rebellion lyckas fylla låtarna med nytt blod och placera dem i slutet av 00-talet. Att de lyckas med det via det allra mest förbjudna, att kombinera hiphop med hårdrock, är djupt imponerande.