Det kom mycket bra musik 2011, men min överkonsumtion lät mig inte njuta av den så mycket som jag borde ha gjort. Det känns riktigt sunkigt faktiskt, musik ska ju bara vara kul. Ett av mina mål det här året är att inte köpa fler skivor än vad jag kan lyssna på, något som jag […][...]

Brother Ali har ett stort register väl värt att ta del av, men för att förstå hans storhet behövs det inte mer än det korta introt som är hans på det här albumet. Hans tal om gemensamhet i en värld som inte vet var den är på väg ingjuter en varm och genuin känsla över […][...]

Jag vet inte om hiphopens kärlek till Radiohead inleddes med The Roots Atonement på Game Theory. Jag vet däremot att det var den omtolkningen som öppnade mina öron mot gnällbritterna. Varför Chris Martin får så mycket kärlek från hiphopvärlden kommer jag däremot aldrig att förstå. Och börja inte snacka om Fallout Boy och den hord […][...]

Något av det bästa som hänt hiphopen sedan dess kreativitet låstes in av upphovsrättsadvokater någon gång på 90-talet är fildelning och digitala mixtaper. När pengar inte längre stod på spel släpptes alla hämningar. Musiken har befriats och just nu fullkomligen väller det ut intressanta omtolkningar av musikhistorien. När Brooklyns J. Period och Game Rebellion gör […][...]

Ty är något av brit-hiphopens grand old man. ”Closer” är hans tredje album på Big Dada. Systeretiketten till Ninja Tune som är hemmet för allt som är tjockt skruvat funkigt på de brittiska öarna. Gästlistan är respektingivande och innehåller namn som De La Soul, Bahamadia, Eska, Zion I och Rich Medina. För att bara nämna […][...]

Move back, move back that morning sun Shine its light for everyone That light gon shine and clouds is done One day we'll be so tall Vad har hänt med afrocentrismen inom hiphopen? När jag lyssnar på ”True & Livin'” börjar jag fundera på just det. Den rörelse inom hiphopen som kastade ut de massiva […][...]