På för dagen ett år sedan gick James Brown bort. Här kommer en snabb introduktion till hans musik. Tio låtar som ryms på ena sidan av ett C90. En del av er har kanske hört det här urvalet förut.

1. Please, Please, Please [1956]
Jag vet inte om det går att gå runt den här låten. Den allra första James Brown släppte tillsammas med Famous Flames. Låten skivbolagsdirektören hatade, men ändå släppte. Låten som blev en hejdundrande succé och som följdes av en lång rad floppar. Har sedan dess spelats in på nytt åtskilliga gånger i en rad olika versioner. Finns på den först LP:n med samma namn och i stort sett varenda samling som kallar sig något i stil med Greatest Hits eller Best of.

2. Just Won’t Do Right [1956]
Den mest framgångsrika av flopparna och en av låtarna som blivit en JB-standard. Har spelats in flera gånger sedan den här första gången, både av James själv och tex Lyn Collins. Den här första versionen är den enda där James Brown tröstar sig med gapple (en rejäl grogg på gin och äppeljuice) istället för att gå till kapellet och gråta. Finns i den här versionen förutom som vinylsjua på samlingen Roots of a Revolution och den första LP:n Please, Please, Please.

3. Papa’s Got a Brand New Bag [1965]
Låten som introducerade funken. Också omöjlig att lämna vid sidan (till skillnad från mer sönderspelade saker som ”I Got You (I Feel Good)” och ””Get Up (I Feel Like Being A) Sex Machine”). Finns på de flesta samlingarna utan tydligt tema och albumet med samma namn.

4. Say It Loud – I’m Black and I’m Proud [1968]
James Brown kliver ut som politisk talesman och ställer sig upp för medborgarrättsrörelsen. En monumental låt både för James Brown och det svarta USA. Jag har redan skrivit om albumet, så jag utvecklar det inte mer här.

5. Goodbye My Love, Pts 1 & 2 [1968]
Söndergråten funkballad i den långa versionen som finns på utmärkta samlingen Foundations of Funk (precis som de två föregående låtarna) och på albumet Say It Loud – I’m Black and I’m Proud.

6. Talkin’ Loud and Saying Nothin’ (Original Rock Version) [1970]
James Brown spelar funkrock. Den här versionen gavs ut på en singel som drogs in lika snabbt som den släppts ut. Idag finns den på samlingen James Brown’s Funky People (Part 3). Hårdare än den mer JB-funkpolerade versionen som är mer allmänt känd. ”How Ya Like Me Now?”

7. The Boss [1973]
En av många låtar i Browns katalog som samplats sönder och samman. Den här kommer från soundtracket till Black Caesar. Dyker tack vare uppmärksamheten från hiphopvärlden upp på en hel del samlingar numer.

8. The Payback [1973]
Titelspåret från soundtracket som refuserades för att det inte lät tillräckligt mycket James Brown. Skivan som idag räknas som ett av Browns få verkligt genomstarka album (vid sidan av flera av liveskivorna så klart).

9. My Thang [1974]
Från gong-gong-skivan Hell som är en annan av de stora albumskivorna. Här är James Brown på sin funkiga topp med Fred Wesley som bandledare och musikalisk motor. Det här är en av de funkigaste låtarna han någonsin spelade in med grymt slagverk, monoton kör och glimrande blåsarr. Albumet innehåller dessutom en latin-version av Please, Please, Please som inte går av för hackor.

10. People Wake Up and Live [1977]
Från förbisedda och dissade Mutha’s Nature (AMG tycker tex att den är sämre än i stort sett hela 80- och 90-talsproduktionen) där James Brown tar sig an miljöfrågorna. Till skillnad från flera av de övriga spåren bryter den av från funklunken med en gullig orgel, tilltaget stråkarr, en ensam trumpet och en luftigare produktion.

RECENSERAT
Live at the Apollo (1962) Expanded Edition
Say It Loud – I’m Black and I’m Proud
Funky Christmas

RELATERAT
Christian McBride Live at Tonic
Lyn Collins Think (About It)
Lyn Collins Mama Feelgood: The Best of
Maceo & All the King’s Men Doing Their Own Thing
Maceo Parker Made By Maceo
Maceo Parker dial: MACEO
Marva Whitney It’s My Thing
Yvonne Fair The Bitch Is Black

Podcast: Play in new window | Download